Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Marianne Nilsson har varit barnmorska i 50 år

Publicerat onsdag 25 maj 2016 kl 14.36
Marianne Nilsson: "Att vara barnmorska är min passion"
(10 min)
Marianne Nilsson har jobbat som barnmorska på Centralsjukhuset i Karlstad i 50 år.
1 av 2
Marianne Nilsson har jobbat som barnmorska på Centralsjukhuset i Karlstad i 50 år. Foto: Jenny Tibblin/Sveriges Radio
Marianne Nilsson, Examensbild 1965 Foto: Jenny Tibblin/Sveriges Radio
2 av 2
Marianne Nilsson, Examensbild 1965 Foto: Jenny Tibblin/Sveriges Radio

Den 28 maj har Marianne Nilsson varit barnmorska i 50 år. Hon har guidat mer än 7 000 kvinnor genom deras kanske starkaste ögonblick i livet.

Marianne Nilsson har hjälpt tre generationer värmlänningar ta sina första andetag. Och tre av sina kollegor har hon varit med och förlöst. Och hon fortsätter att jobba än idag.

– På något sätt är jag säker påverkad av min mormor under barndomen. Min mormors mamma var en av Sveriges första utexaminerade barnmorskor, hon tog examen 1876 och jag 1966, 90 år emellan. Och jag bodde mycket hos henne och hon berättade historier hur de kom och hämtade henne med släde under julen och körde iväg henne till sina förlossningar. De ägde ju rum i hemmen på den tiden. Så där tändes det väl på något sätt, berättar Marianne Nilsson.

Min mormors mamma var en av Sveriges första utexaminerade barnmorskor, hon tog examen 1876 och jag 1966, 90 år emellan"

I och med att det fanns många fler förlossningsavdelningar i Värmland på den tiden så låg antalet födslar på ungefär 1 500 barn per år på förlossningsavdelningen i Karlstad. Jämfört med nu när det ligger på snart 3 000 barn per år.

– När jag började så låg ju mammorna nästan en vecka på BB. De fick inte gå upp de första dagarna. De fick ligga ner och så kom man tvättade de i underlivet. Man hällde en kanna med vatten och tvättade dem. Och varje morgon så skulle mammorna lägga sina bindor i en liten skål på golvet och så skulle doktorn titta på avslaget efteråt. De skulle se om det var ett normalt avslag. Idag är det ingen som tittar på det, om det är onormalt så säger mamman till, skrattar Marianne Nilsson.

– Och det var ju inte alls bra att mammorna inte fick röra sig, det är ju jätteviktigt att mamman rör på sig efter förlossningen eftersom det finns en ökad risk för blodpropp, så det är en positiv förändring, säger Marianne Nilsson.

Hon berättar vidare om hur barnen låg i barnsalar och fick komma in till mammorna när det var dags att amma.

– Det var ingen fri amning där inte, berättar Marianne.

Under 60-talet så var det också kort-kort som gällde när det kom till kläder och Marianne minns kläderna som man hade på sig på förlossningsavdelningen.

– Vi tejpade upp rockarna så att de inte skulle vara så långa, allt skulle vara kort-kort. Och så hade vi knästrumpor till. Kvinnor hade inga byxor på den tiden. Kvinnor hade rockar och karlar hade byxor så var det, berättar Marianne.

Om mamman inte såg barnet så skulle hon glömma fortare, men det är ju precis tvärtom, man glömmer inte"

Det var mycket som var annorlunda på förlossningen för 50 år sen. En sak som verkligen har förändrats över åren är hur man tar hand om de föräldrar som får ett barn som inte klarat sig. När barnet är dött.

– Då trodde vi i vår godhet att mamman inte skulle se barnet. Det var den policyn man hade då. Vi la bland annat ett grönt skynke över mammans ben så hon inte skulle kunna titta ner och se barnet. Det var ju helt sanslöst. Men så var det. Det förstår inte mina unga kollegor idag, att man gjorde så. Idag gör vi på ett helt annat sätt och det tycker jag är väldigt bra. Men så var det då i samhället. Om mamman inte såg barnet så skulle hon glömma fortare, men det är ju precis tvärtom man glömmer inte. Man glömmer inte sitt döda barn, det gör ju ingen, säger Marianne Nilsson.

En sak som det har gått mycket trender i vad gäller barnafödande så är det smärtlindring.

– Gudrun Schyman fick barn i början av 70-talet och det spelades in en film med henne tillsammans med en barnmorska som hette Signe Jansson. Och i den filmen så ser man Gudrun och hennes man flåsa omkring i en säng, och andas, det kallades psykoprofylax. Den visades väldigt mycket och hon åkte omkring och föreläste. Och ett tag så skulle ingen ha någon smärtlindring och det är ju inte heller bra. Jag tror på att lagom är bäst och att man ser till den enskilde individen. Samma sak som att man inte bara kan beställa en epidural som om man går in på en bar och säger att man vill ha en öl, man måste anpassa smärtlindringen till individen, säger Marianne Nilsson.

Om du är konstnär eller om du är författare eller skådespelare så är det ingen som frågar dig varför du inte går i pension, för det är ju deras passion. Och att vara barnmorska är min passion"

Men hur är det att få vara delaktig i det speciella ögonblicket när ett barn föds?

– Jamen, det är ju därför jag jobbar fortfarande, det är ju helt fantastiskt, det är ju jättekul. Det blir ju en del av mitt liv också. Om du är konstnär eller om du är författare eller skådespelare så är det ingen som frågar dig varför du inte går i pension, för det är ju deras passion. Och att vara barnmorska är min passion. Jag tror också att det märks när jag jobbar. Det säger ofta föräldrarna till mig, det märks direkt när du kommer in i rummet att du är så engagerad, du ger en sådan energi, och det är det jag vill höra, att jag ger energi, säger Marianne Nilsson.

Hur länge kommer du att jobba?

– Det vet jag inte, så länge de vill ha mig, så länge jag känner att jag orkar. Och den dagen kommer ju. Det är klart att den dagen kommer, såsom för alla andra.

Men just nu fortsätter hon att jobba och i sommar går hon till och med på schema på förlossningen i Karlstad.

På vår Facebooksida kan du ta del av lyssnares minnen kring förlossningar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".