Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Höll förlossningsskadan hemlig i 50 år

Publicerat fredag 2 december kl 06.50
Skammen gjorde att hon höll förlossningsskadan hemlig i 50 år
(8:59 min)
En lyssnare som hörde av sig till oss och berättade om en förlossningsskada som hon hemlighöll i 50 år.
1 av 2
En lyssnare som hörde av sig till oss och berättade om en förlossningsskada som hon hemlighöll i 50 år. Foto: Jenny Tibblin
Dosan som reglerar styrkan till pacemakern som hon har inopererad i sin högra höft. Foto: Jenny Tibblin
2 av 2
Dosan som reglerar styrkan till pacemakern som hon har inopererad i sin högra höft. Foto: Jenny Tibblin

– Jag trodde väl att allt var som det skulle. Och det här med tarmläckaget det var så tabu. Och det skämdes jag för så jag sa det inte till någon, berättar en av de lyssnare som P4 Värmland varit i kontakt med angående förlossningsskador.

Hon vill inte säga sitt namn men hon är 84 år gammal, en pigg och glad värmlänning. 1955, när hon var 22 år gammal så födde hon sitt första barn, en pojke. 57 cm lång och 5 kilo tung. Hon fick två barn till 1961 och 1965. Men det var vid det första barnet som det började.

– Jag hade en stor kraftig barnmorska från Ekshärad. Hon var väldigt hårdhänt och det gjorde jäkligt ont när hon sydde ihop det sen, berättar hon.

På den tiden var det inte fråga om bedövning berättar hon vidare. Under förlossningen så gick hon sönder, nästan helt och hållet. Tiden efter minns hon att det var svårt att sitta och att hon låg mycket i sängen. Varken barnmorska eller läkare sa någonting om hur förlossningen hade gått eller att hon hade fått en skada från förlossningen.

Under 50 år så levde hon med tarmläckage eller som man också kan säga avföringsinkontinens som hon fick på grund av att slutmuskeln skadades så svårt under hennes första förlossning. Hon berättade inte om problemet för någon.

– Jag har duschat och tvättat mig och försökt hålla mig ren. Ingen skulle få reda på det här. Jag var ensam i världen om att ha sådana här problem. Trodde jag.

Varken föräldrar, man, barnen eller vännerna fick veta något. Rädslan för att lukta illa och skammen av att ha problemet var för stor. Toalettbesöken blev en rutin. Att alltid veta att det fanns en toalett i närheten. Och när hon gick långa promenader kände hur det gjorde ont i rumpan, det sved och brände eftersom hon aldrig visste när hon behövde gå på toaletten.

I samband med en bråckoperation så såg hon en folder där det stod att 3 procent av den kvinnliga befolkningen lider av tarmläckage. Och efter det så vågade hon prata med en läkare om det.

– Då fanns det ju fler än jag som hade det här problemet och det var en lättnad. Jag sa att jag struntar i bråcket, jag måste få höra mer om tarmläckaget. Då sa han att det ska vi hjälpa dig med, berättar hon.

Först fick hon komma till en läkare i Karlstad som i sin tur remitterade henne vidare till en läkare i Uppsala. Tarmen skulle lagas. Efter den operationen så började man tala om en pacemaker i höften. Som pilotfall för operationen i Karlstad 2011 så fick hon en något som liknar en pacemaker i höger höft, en stimulator med elektroder till ryggraden, som gör så att slutmuskeln i ändtarmen fungerar igen. Genom en dosa reglerar hon själv styrkan. Operationen kallas för Sakralnervmodulering och det är inte så många som kommer till den punkten att de får den operationen.

– Idag kanske jag kan ångra att jag inte berättade om problemet för någon. Men jag var väl inte så utåtriktad på den tiden som jag är idag, berättar hon,

Som följd av tarmläckagen så fick hon också urinläckage. Läkarna försökte och hoppades på att pacemakern som är inopererad i höger höft också skulle lösa det problemet men det gjorde det inte. Idag får hon var sjunde månad, 30 sprutor med botox insprutade, i urinblåsan vilket hon är nöjd med och som fungerar.

– Det fungerar jättebra. Nu är jag lycklig, trots mina 84 år. Men det finns ju dom som har det såhär nu. Idag skäms jag inte för det men då gjorde jag det, berättar hon.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.