Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Karlstads förste fristadsförfattare vill stanna i Värmland

Publicerat torsdag 23 mars kl 10.06
Asad Buda: "Utan hjälpen är jag 90 procent säker att jag hade blivit dödad"
(9:51 min)
Fristadsförfattaren Asad Budas händer. Foto: Magnus Hermansson/Sveriges Radio.
Karlstads fristadsförfattare Asad Buda vill av säkerhetsskäl inte låta sitt ansikte fotograferas. Foto: Magnus Hermansson/Sveriges Radio.

Han har levt under dödshot i Afghanistan och suttit fängslad i Iran. Karlstads förste fristadsförfattare, Asad Buda, hoppas kunna stanna här och starta nya projekt när tiden som fristadsförfattare.

Den första tiden efter att han kom till Karlstad i maj 2015 var visserligen svår, han kände sig deprimerad och isolerad. Men med tiden blev det bättre. Och den hjälp han fick genom att få komma till Karlstad har betytt oerhört mycket, berättar han.

De hjälpte mig i en tid när jag verkligen behövde det. Hade jag inte fått hjälpen, så är jag 90 procent säker att jag hade blivit dödad"

Fristadsprogrammet innebär att en stad tar emot författare som är utsatta för förföljelse i sitt hemland på ett tvåårigt stipendium, där bland annat fri bostad och kontakter med regionens kulturliv ingår. Asad Buda är alltså den förste fristadsförfattaren i Karlstad och Värmland.

Asad tillhör folkgruppen hazarer och föddes i centrala Afghanistan för snart 40 år sedan. Han växte upp som troende muslim och gick i religiös skola.

I tonåren flyttade han till Iran där han började utbilda sig i islamisk teologi i staden Qom, Irans teologiska centrum. Det var där han började ifrågasätta politisk islam, och känna alltmer tvivel inför sin egen tro.

En stor förändring inträffade också när han upptäckte en poet, vars poesi fick honom att börja ifrågasätta saker i sitt eget liv också. "Varför tror jag på en religion i vars namn många hazarer har dödats", frågade han sig själv.

– Innan dess var jag verkligen en religiös person, men efter det blev jag intresserad att ta reda på djupare vad som inte bara sägs i de officiella tolkningarna av islam. Steg för steg blev jag besviken på islam och förlorade min tro.

När han började prata om sina funderingar i den religiösa skolan där han gick blev han relegerad.

Det var också under tiden i Iran som Asad började skriva essäer, som retade upp religiösa och politiska ledare och som ledde till att han fängslades flera gånger.

Livet i iranska fängelser är svårt, berättar han.

Människor som sitter i fängelse i Iran ses som djur. De har inga rättigheter, om du ställer några frågor kan de göra vad de vill. Och det finns ingen övervakning av mänskliga rättigheter"

När han släpptes ut från sitt sista fängelsestraff i Iran, för åtta år sedan, fick han veta att han bara hade tio dagar på sig att lämna Iran. Annars skulle han gripas igen.

Då valde han att flytta till Kabul, den afghanska huvudstaden. Där började han samarbeta med unga konstnärer, och hjälpte många att söka stipendier för att ta sig till andra länder.

Samtidigt levde Asad under växande dödshot, berättar han. Riktigt farligt blev det efter ett par essäer han skrev 2013 och 2014, där han bland annat tog upp IS och talibanerna.

– Jag skrev att man borde tänka mer på mänskliga rättigheter och moderna sätt att tänka, att man kan hålla religionen privat och inte politisera. Då spreds propaganda i moskéer om att jag skulle vara understödd av Israel och väst, och mitt liv blev väldigt farligt.

De letade ofta efter mig, jag levde på hemliga adresser och flyttade från ställe till ställe"

Till slut flydde han till Indien, och efter ett halvår där fick han med hjälp av en vän i Sverige, och organisationen Icorn som administrerar fristadsprogrammet, komma till Karlstad i maj 2015.

Att komma till Karlstad räddade hans liv, säger han. Ändå blev den första tiden i den nya staden och landet jobbig.

– Det är märkligt, men först när jag kom hit blev jag lite deprimerad. Jag kände mig isolerad, och visste inte vad jag gjorde här. Men steg för steg hittade jag saker i Karlstad och i Sverige som jag verkligen gillade, nämligen individualismen.

Under första året i Sverige kände Asad också skuldkänslor över att han hade flytt Afghanistan, istället för att vara kvar och sprida sitt budskap.

Men han fortsatte att samarbeta med människor i Afghanistan på distans, för att stärka arbetet för mänskliga rättigheter och mot diskriminering.

Ett problem i Karlstad var att hitta den referenslitteratur han behövde för arbetet med sina essäer. Då bestämde han sig för att börja skriva roman, han jobbar nu med två olika skönlitterära romaner. Den ena är nästan klar, den andra är han halvvägs med.

Det är märkligt, men först när jag kom hit blev jag lite deprimerad. Jag kände mig isolerad, och visste inte vad jag gjorde här"

Under tiden i Karlstad har han också ägnat sig åt andra projekt, bland annat ett förra året tillsammans med en vän som handlade om politiseringen av migrationsfrågor. I projektet designades pass för människor som inte har något land.

Asad menar också att vi måste förbereda oss för en ny, alltmer internationell värld där ekonomin är gränslös och där det blir svårt att upprätthålla politiska gränser. Själv ser han sig varken som afghan eller någon annan nationalitet.

– Jag är en mittemellan-person, jag är inte afghan för jag är inte accepterad där och jag är inte iranier. Jag har erfarenhet från många olika bakgrunder, så jag är mittemellan. Men det är inte bara jag. Det finns många människor som är födda i Sverige, som utbildas i till exempel London och arbetar i Amerika eller andra länder. Världens skepnad förändras och vi måste förbereda oss för det nya paradigmet.

Jag är en mittemellan-person, jag är inte afghan för jag är inte accepterad där och jag är inte iranier"

Om en månad går alltså Asads tid som fristadsförfattare i Karlstad ut, men han hoppas kunna stanna kvar i stan ändå.

Diskussioner pågår om att tillsammans med värmländska bibliotek inleda ett projekt, som går ut på att samla böcker som invandrare tar med sig från sina olika länder.

– Idén är att samla böcker som invandrare tar med sig, eller berättelserna de förlorade på vägen. Det handlar om vad de läser och hur de tänker. Så samlandet av de här böckerna är för mig en slags idéografi, att vi måste förstå invandrares textuella värld och deras sätt att tänka och vad de vill läsa om. Utan det är det svårt att tala om migrationens problem, om vi inte vet hur de tänker. Och mänsklighetens historia är migranternas historia.

Asad har också en passning till Karlstad, när staden nu överväger att så småningom ta emot en ny fristadsförfattare.

Informera den nya författaren från början om vilka möjligheter till kontakter som kontraktet som fristadsförfattare ger, och hjälp författaren att komma in mer i samhället så att han eller hon inte känner sig lika isolerad som Asad gjorde i början.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".