Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Värmländska missionärsfoton blir kulturskatt i Kongo

Publicerat torsdag 30 mars kl 15.10
"Vi äger deras historia"
(3:26 min)
Konstverk från en utställning. Foto: Laila Carlsson/Sveriges Radio.
1 av 8
Foto: Laila Carlsson/Sveriges Radio.
Anna Ekman, Cecilia Järdemar och Freddy Tsimba. Foto: Laila Carlsson/Sveriges Radio.
3 av 8
Anna Ekman, Cecilia Järdemar och Freddy Tsimba. Foto: Laila Carlsson/Sveriges Radio.
Ett kors gjort av råttfällor. Foto: Laila Carlsson/Sveriges Radio.
5 av 8
Foto: Laila Carlsson/Sveriges Radio.
Gamla fotopapperskartonger. Foto: Laila Carlsson/Sveriges Radio.
7 av 8
Foto: Laila Carlsson/Sveriges Radio.
Apskallar i järn ligger på jord från Kongo. Foto: Laila Carlsson/Sveriges Radio.
8 av 8
Konstverket "Färdkamrater" - Apskallar i järn liggande på jord från Kongo Foto: Laila Carlsson/Sveriges Radio.

Gamla dammiga kartonger i en källare visade sig innehålla en kulturskatt. Hundratals glasnegativ, fotade av värmländska missionärer i Kongo för 100 år sedan.

Cecilia Järdemar visar några av de hundratals glasnegativ som svenska missionärer från Värmland och Småland tagit på sina missionsresor till Kongo vid tiden runt 1900-talets början. De ligger staplade i sina ursprungsaskar, och inne i projektets ateljé luktar det damm och fotovätska.

På en del askar står det prydligt antecknat vad glasplåtarna föreställer. Andra plåtar ligger anonymt och skaver mot varandra utan vare sig namn eller skyddspapper.

Glasplåtarna har legat nerpackade, orörda i kartonger i omkring 100 år. Nu ska de gås igenom en efter en och föras in i ett digitalt arkiv. Några av bilderna väljs också ut och får ingå i ett omfattande konstprojekt - Re:visioning Congo Sweden, som leds av Cecilia Järdemar och konstnärskollegan Anna Ekman.

Anna berättar att det var när de besökte Svenska missionsförbundets arkiv som de fick tag på de gamla dammiga kartongerna med glasplåtar och att en av arkivarierna då sa att den här typen av material från missionsfälten i Kongo, bara finns här.

– Det finns överhuvudtaget inget sådant material i Kongo idag. Så han sa att vi äger deras historia. Det blev ytterligare en tråd att dra i. Och vi ville återbörda det här materialet. Det fanns ett möte som aldrig skett mellan Sverige och Kongo. Där började det, i källaren på Missionsförbundet år 2015, säger Anna Ekman.

Det blev snart klart för Anna och Cecilia att de inte ensamma kunde förvalta det här materialet, utan att de måste bjuda in kongolesiska konstnärer att delta i projektet också. De vände sig till konstnären Freddy Tsimba som jobbar mycket med skulpturer sammansvetsade av gamla metallföremål som bestick och patronhylsor, och han tackade ja.

Just nu är han i Sverige för att arbeta med projektet härifrån under några veckor. Och han säger att de gamla glasplåtarna verkligen har blivit en ögonöppnare. Än idag påverkas kongoleserna av det som hände. Något gick sönder när missionärerna kom, säger han.

Freddy Tsimba berättar om sin mormor, som liksom andra äldre kan säga att det var bättre förr när missionärerna var där och lärde dem att be, och det fanns gott om mat.

– Men då glömmer hon att de har förlorat något som var deras. Andra sätt att tolka världen, andra gudsbilder, säger han.

Glasnegativen och berättelserna de förmedlar har öppnat en bred väg till det förflutna, berättar Freddy Tsimba, en väg som han säger har förändrat honom själv i grunden.

Det är ett omfattande arbete att digitalisera bilderna, men när det är klart ska en kopia av arkivet skickas till Kongo, en annan går tillbaka till Missionsförbundet. Själva plåtarna hamnar förmodligen i Etnografiska museets samlingar.

I konstprojektet försöker Anna Ekman och Cecilia Järdemar tillsammans med Freddy Tsimba, konstelever i Kongo och andra deltagare närma sig och tolka missionärernas bilder från olika håll och lyfta fram olika delar.

I den pågående utställningen på Centrum för fotografi i Stockholm, syns till exempel inga missionärer alls, utan fokus ligger helt på de kongolesiska bärarna. Samma fokus hade även en tidigare utställning nere i Kongo. Kommande utställningar i Sverige och Kongo, böcker, workshops kommer sätta ljuset på andra frågor och personer.

– Det är intressant hur historierna och det vi gör verkar i Kongo och i Sverige. Jag har precis haft gymnasieworkshopar i vår utställning och diskuterat svensk historia med eleverna - osedda historier som inte lyfts fram i ljuset. Och då kommer det fram ett slags skuld, som kanske är hela Europas skuld men också Sveriges. Medan när vi hade workshops i Kinshasa så pratade man mycket om sorgen. Och det är som att sorgen efter kolonialtiden inte riktigt har bearbetats. Som Freddy var inne på: det är som att något har gått sönder. Och det här materialet kanske kan hjälpa till med att börja bearbeta sorgen över det som gick förlorat, säger Cecilia Järdemar.

Missionärer som kom tillbaka till Sverige från Kongo reste ofta runt i församlingarna och berättade om sina resor och erfarenheter. Inte sällan var det berättelser där det "rena frälsande svenska" ställdes i ett slags motsatsförhållande till det "hedniska kongolesiska".

Så småningom kommer en vandringsutställning som följer i missionsbussens spår genom den värmländska landsbygden att genomföras, men med en alternativ berättelse. Tanken är att det är tolkningar och gestaltningar av bilderna genomförda av kongolesiska studenter, som ska visas under den ambulerande utställningen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".