Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Anna-Lena kallades nazibruden

Publicerat onsdag 12 april kl 14.40
Anna-Lena Joners Larsson om tiden i högerextrema kretsar
(5:09 min)
Anna-Lena Joners Larsson. Foto: Per Larsson/Sveriges Radio.
Anna-Lena Joners Larsson, f d nazist. Foto: Per Larsson/Sveriges Radio.

Anna-Lena Joners Larsson från Bollnäs levde under många år i nazistiska kretsar. Nu föreläser hon om sitt tidigare liv.

Hon träffade en man som hon blev förälskad i. Till en början visste hon inte, men snart visade det sig att mannen var en av världens mest kända vit makt-musiker.

– Jag var 32 år, skinn på näsan, var ganska berest. Att det kunde bli såhär var en process givetvis. Ganska långt in i relationen stod jag emot det, säger Anna-Lena Joners Larsson.

Hon blev gravid. En komplicerad graviditet som innebar att hon blev sjukskriven, sängliggande i sin lägenhet. Men försäkringskassan godkände inte sjukskrivningen, så hon fick inga pengar. Här började en bitterhet mot samhället gro, en bitterhet som hon fick utlopp för på nätet.

– Vi var ju redan i den här bubblan där människor delade de här klippen från högerextrema sajter. Men när det här hände så blev det plötsligt så att från en sekund från en annan så var det de sa sant för mig. Samhället ställde inte upp för mig, tyckte jag, utan för de som kom hit.

Anna-Lena och hennes man blev frontfigurer för vit makt-musiken. Men graviditeten, som på ett sätt fungerade som en språngbräda in i rörelsen, blev också det som fick henne att röra sig bort från den.

– I och med att vår son Tor föds, hela ens världsbild förändras ju på några sekunder, det vet alla som fött barn. Jag var inte intresserad av att bedriva den ariska kampen längre, utan av att prata blöjbyten och sådant, säger hon.

Hon började öppna upp sig och prata om att lämna.

– Och istället för att få en massa frågor och bli bemött med hat, blev jag bemött med medmänsklighet och frågor om hur jag mådde. Jag förtjänade absolut inte det i det läget. Det gjorde ju att min skuld och skam blev ännu tyngre. 

Idag har Anna-Lena kontakt med andra kvinnor som varit i samma situation som hon.

– Jag vet att skammen sitter i fortfarande; hur förklarar man det här för människor runt omkring? Det är det som gjort att jag fortsatt prata om det. Det finns kvinnor som behöver hjälp och stöttning på samma sätt som jag hade behövt det.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".