Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Flera dyngbaggearter nationellt utdöda

Publicerat tisdag 17 maj 2016 kl 05.00
"Har uppenbarligen hänt något väldigt dramatiskt"
(3:17 min)
Dyngbagge
Foto: Drago Prvulovic / TT

Maskmedel? Sena kosläpp? Eller annat? På Gotland har 8 av 48 olika dyngbaggs-arter, som lever i djurspillning, försvunnit. Beklagligt, tycker insektsexperten Håkan Ljungberg, vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Vi har kommit in en bit i maj och på mjölkgårdarna drar det ihop sig till ko-släpp. Men i beteshagarna har det hänt något - bland dem som "gillar att sitta i skiten". Förändringar i betesdriften, sena ko-släpp, är delar av förklaringen till att många dyngbaggar idag har blivit sällsynta. På Gotland har 8 arter av 48 försvunnit helt de senaste hundra åren.

Det har ju uppenbarligen hänt något väldigt dramatiskt

Entomolog Håkan Ljungberg, vid Artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), tycker att det är tråkigt att artrikedomen minskar bland dyngbaggarna.

- Det är ju svårt att känna sig glad över det. Det har ju uppenbarligen hänt något väldigt dramatiskt, det finns flera orsaker, säger Håkan Ljungberg, entomolog med fokus på skalbaggar vid Artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

Om du skulle pilla i en koskit och hitta en sanddyngbagge, fläckdyvel eller kustjordbagge vore det en sensation. För det är tre arter som anses "nationellt utdöda" i Sverige.

En fjärde dyngbagge; alvardyngbaggen kan också vara försvunnen, men har ännu bara klassats som "akut hotad", i hopp om att den ännu ska dyka upp någonstans.

- Senast den hittades på Gotland var på 1940-talet och på Öland är den hittad på 1970-talet. Det har letats väldigt mycket efter den de senaste åren. Den har inte gått att återfinna. Man får leta en bra bit ned i Europa för att hitta den.

Det finns flera orsaker till att vissa arter av dyngbaggarna dött ut i Sverige, men det som Håkan Ljungberg framhåller som den enskilt viktigaste förklaringen är nerläggning av betesmark.

- Det är minskad areal betesmark. De arter som har minskat det är de som är "specialister". De som ställer speciella krav på ett eller annat sätt; att de behöver spillning från ett visst betesdjur på en speciell jordmån eller liknande. När betesarealen krymper allmänt blir det trängre och trängre för just de här specialisterna, säger Håkan Ljungberg.

- Minskning av arter har man haft i alla landskap. I alla landskap i Sverige har man sett att arter "lite på marginalen" har minskat väldigt mycket eller försvunnit. En del av de arter som fortfarande är vanliga på Gotland och hör till de typiska arterna i de lite "finare markerna" (magra steniga marker som fortfarande betas) är sådana som på fastlandet minskat väldigt mycket eller försvunnit nästan helt, säger Håkan Ljungberg vid Artdatabanken.

Kom tillbaka efter 50 år

Den som pillar i en skit på Gotland och skulle hitta en månhornsbagge, köldyngbagge, sidendyngbagge eller fårad dyngbagge har också hittat en sensation.

För trots att Gotland med sitt klimat, många soltimmar och sina marker är ett drömlandskap för dyngbaggar så är de fyra arterna av dyngbaggar försvunna från Gotland.

Ytterligare två dyngbaggar; oxhorndyvel och humlekortvinge var nere för räkning. Entomologerna hade dömt ut dem som försvunna på ön, då de inte hittats i några inventeringar på 50 år. Men så dök de upp igen - oxhorndyveln på södra Gotland och humlekortvingen på Fårö. Så det kan ske förändringar, säger Håkan Ljungberg.

Köldyngbagge är en art som finns med i ett åtgärdsprogram för dyngbaggar, som drivs och koordineras från Länsstyrelsen på Gotland. Den "hänger på gärdsgården" verkligen, säger Håkan Ljungberg. Den finns kanske kvar på några kvadratkilometer på Öland, vad vi känner till, men annars har den i princip försvunnit från största delen av Sydsverige, inklusive Gotland.

Maskmedel annan orsak

Förutom ändringar i betesdriften pekas avmaskningsmedel ut som en bov i dyngbaggedödsdramat. Komockan, hästskiten eller lammkrallarna kan tänkas vara giftiga för den som vill mumsa, bryta ner den och lägga ägg där. Eller åtminstone kan maskmedlen vara en ytterligare belastning på dyngbaggar som redan är hårt trängda.

Trots att det försvunnit arter från Gotland finns det mycket kvar, säger han. Det är en för svenska förhållanden enastående rik dyngbaggefauna som finns kvar där, trots allt, säger Håkan Ljungberg.

Humlekortvingen är förresten inte en dyngbagge i "strikt mening" (dvs en bagge i gruppen bladhorningar som äter dynga) utan hör till gruppen kortvingar. Den är ett rovdjur och äter alltså inte dynga utan andra insekter i dyngan. Alltså en "dynglevande skalbagge".

Enligt Sveriges lantbruksuniversitet hotas dyngbaggarna framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Minskningen av arealen betesmark har slagit särskilt hårt mot de magra, sandiga markerna. Det generellt sett lägre betestrycket i dagens betesmarker leder dessutom till en tätare vegetationsstruktur med färre markblottor och ett mindre gynnsamt mikroklimat. Då artens fortplantningsperiod är under våren och försommaren, kan ett alltför sent betespåsläpp vara negativt. Användandet av avmaskningsmedel (avermectiner) utgör en ytterligare belastning på populationer som redan är hårt trängda.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".