Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Söker sponsorer för ett värdigt liv

Publicerat måndag 5 februari 2007 kl 16.15

Bernt Johansson i Dalsjöfors söker nu sponsorer till de svagaste i samhället. Bernt Johansson som är arbetslös och före detta cancerpatient, skriver idag en debattartikel i aftonbladet där han annonserar efter sponsorer. Artikeln är en reaktion på de nedragningar som görs på arbetslösa och sjuka.

Bernt Johanssons text:

Ni kommer aldrig att kunna använda mig som ert vackra ansikte utåt… Ni kommer aldrig att kunna stråla er i glansen från mina guldmedaljer… Ni kommer sannolikt aldrig att få någon som helst nytta av mig överhuvudtaget… Ändå har jag fräckheten att be om er hjälp och anledningen till det är mycket enkel… För drygt fem år sedan blev jag arbetslös och innan jag hann börja om igen blev jag svårt sjuk i lungcancer… Behandlingen avslutades i oktober 2003 men efter fjorton månader i sjuksängen var det inte så mycket som fungerade… Men jag hade överlevt och började om från början med korta promenader och lätt styrketräning… Första gången jag försökte göra armhävningar klarade jag inte ens av att göra en enda…

Sedan dess har jag kämpat på i vardagen för att försöka komma tillbaka till arbetslivet, självklart är det mitt mål… Jag vill vara en medelsvensson! Men mitt återtåg har dessvärre inte gått på räls… Kanske har jag tagit i för mycket för ibland har jag fått stanna upp i flera månader för att sedan börja om från början igen… I dagsläget fungerar kroppen och jag kan göra det mesta utan att få ont, men orken som jag hade förut vill inte komma tillbaka och hur mycket jag än önskar det så måste jag kanske inse att den aldrig gör det… Yngre blir jag inte heller påstås det…

Min identitet var byggnadsarbetaren och sedan blev jag cancerpatienten… Nu vet jag inte om jag har någon identitet överhuvudtaget? Samhällsparasit kanske jag kan kalla mig? I alla fall så är jag en ”sån där” som varit först långtidssjukskriven och sedan övergått till långtidsarbetslös för att i nuläget ingå i aktivitetsgarantin. Det där som i media ofta kallas vuxendagis… Hallå! Det där dagiset fyller en viktig samhällsfunktion!!!

Att bli arbetslös eller sjuk innebär att inkomsten minskar, men det innebär inte att kostnader och skulder minskar i samma omfattning… Även om man avslutar alla ”onödiga” utgifter för s.k. livskvalité så finns de livsnödvändiga kostnaderna och alla gamla skulder kvar… Uppskov och anstånd beviljas inte i evighet heller och trots att jag är hyfsat verbal så fick åtminstone inte jag igenom några anstånd under längre tid än för en eller ett par månader… De flesta sa dessvärre nej… Klarar man inte av att betala så kommer kronofogen och tar pengarna från ens sjuk- eller A-kassa och det enda som blir kvar då är ett minimibelopp som för min del fastställdes till ca 6700 kronor netto/månad… Det är ju ”något” mindre än högsta A-kassa som ger 9640 kronor netto…

Eftersom varken kronofogde eller social får ta hänsyn till kostnader eller skulder utöver hyra, el och lite annat så fungerade det inte eftersom mina utgifter inklusive gamla skulder och annat uppgår till mellan 6- 8000 kronor… Vem som helst förstår att behållningen per månad hamnar på minus… Prata med kronofogden!!! Javisst gjorde jag det men svaret var obevekligt ”jag förstår, men vi får inte ta sociala hänsyn”. Det får tydligen inte socialen heller för enligt dem hade jag för hög inkomst och reglerna förbjöd dem att hjälpa mig… Mitt val i verkligheten blev… att inte betala mina räkningar eller att svälta… Jag valde att svälta… Igen och igen och igen månad efter månad och även igen om jag hamnar där igen… Det är inte ens något val, det handlar bara om att göra sitt bästa så långt det går…

Kronofogden har jag lyckats lämna bakom mig men efter fem år med sjuk eller A- kassa har jag inte blivit rikare på annat än erfarenheter… Två gånger, först 2005 och så förra året har jag försökt jobba i mitt gamla yrke i byggbranschen men nu inser jag att det inte går… Det känns för jävligt men jag måste erkänna att jag inte orkar… Vad ska jag göra nu? Min erfarenhet och mitt kunnande är inte värt någonting och den enda merit jag kan visa upp idag är ganska negativ… Eller finns det något positivt att säga om lungcancer som jag kan lyfta fram i en eventuell anställningsintervju?

Jag vet inte om det är så men jag har en känsla av att: Inga pengar, ingen bil, femtiofem år, har haft lungcancer som kan komma tillbaka… En gammal byggjobbare som ska byta bransch Nej, om jag var arbetsgivare skulle jag sannolikt inte anställa mig ens om jag kostar gratis…

Nu har vi bytt regering på gott eller ont, beroende på vem vi frågar… och mina förutsättningar att ha en människovärdig vardag kommer att försämras drastiskt om jag inte lyckas få ett jobb med svensk normallön snart… Om man nu kan kalla vardagen värdig idag när jag fortfarande måste snåläta varje månad för att kunna köpa busskortet till ”vuxendagiset”… Lyxkonsumtion som att köpa kläder, skor, krogbesök eller resor finns inte ens kvar i mina drömmar… När vår nya demokratiskt valda regering sänker ersättningen för alla som är i samma sits som jag kan jag inte ens ha kvar mina sociala kontakter i vardagen på ”vuxendagiset”… Maten har högre prioritet än busskortet dit…

Men eftersom jag inte har brutit ihop eller gett upp än så tänker jag inte göra det nu heller… Jag vill jobba, jag kan jobba och någon gång ska jag banne mig göra det också… Så är det bara… Därför söker jag nu en sponsor som vill ge mig mellanskillnaden mellan aktivitetsstödet och svensk normallön tills jag får mitt jobb så att jag under tiden kan fortsätta åka till vuxendagiset, träna och äta… Jag tror det rör sig om ca 3000: - netto/månad… Hmm… Men då får jag det mycket bättre än idag och kan träna mer och äta bättre…

Jag har trampat runt på jorden ett tag nu och när jag tänker på hur vårt land, det som många kallar ett av världens bästa länder har förändrats i utvecklingens namn blir jag rädd… Min känsla är att vi under flera decennier sakta men säkert avvecklat människovärdet för att sedan under det senaste decenniet accelerera och göra vårt allra bästa för att avveckla människan också… I alla fall de som av olika anledningar inte kan prestera maximalt…

Sverige är bevisligen ett fattigt land om vi ser oss omkring i verkligheten… Åldringsvården är ofta så ovärdig att det inte ens är ovanligt att våra äldre dör ensamma i sin egen avföring… Många andra dör i onödan i vårdköer eller för att man inte kan få vård för att sjukhus och avdelningar lagts ner, flyttats eller av kostnadsskäl inte opererar under kvällar och helger… Räddningstjänsten är flyttad till långt bort och hinner inte fram i tid eller kommer inte alls… Inte ens storsjukhus som Sahlgrenska i Göteborg eller Karolinska i Stockholm kan garantera bra vård… Skolor har inte råd med böcker, datorer eller personal så att vi kan trygga framtiden med välutbildade medborgare, Sverige har tydligen inte heller råd att ge sjuka och arbetslösa en dräglig tillvaro eftersom man sänker ersättningsnivåerna i sjuk och A- kassa… Hur fungerar förresten psykvård, narkoman och annan missbruksvård? Hur ser många av våra vägar ut, hur fungerar snöröjningen och då har vi ju ändå levt i skuggan av nollvisionen under ganska många år nu… Jag slutar här annars blir det jättemånga sidor…

Om stat, landsting och kommun inte kan garantera sina medborgare en människovärdig tillvaro om de blir arbetslösa, sjuka eller under rehabiliteringstiden på vägen tillbaka till arbetslivet… Vem ska garantera det då?

Alla företag med självaktning vet ju sedan länge att miljön ska vara med i marknadsföringen, kosta vad det kosta vill men ett måste är det… Nu är det läge att tänka framåt så att man inte hamnar på efterkälken… Humanismen är bortglömd sedan länge men kommer sannolikt inte att vara det så länge till… Sponsring i humanismens namn kanske är ett måste i framtiden för att ge våra medborgare en värdig tillvaro när de av olika anledningar hamnar i utanförskap… Kanske kommer det en dag humanmärkta varor i butikerna och en avdragsgill humanpost i resultaträkningen… Jag är övertygad om att både statsminister Reinfeldt och finansminister Borg vill införa humanavdraget ganska snart om näringslivets intresse finns…

Till min blivande sponsor som vill och vågar stödja mig… Det enda löfte jag kan ge är att din belöning blir den tillfredställelse du får av att hjälpa en medmänniska tillbaka till ett värdigt liv…

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".