Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
FREDAGSINTERVJUN 20/2-15

Jan var nära döden i bussolyckan vid Tranemo

Publicerat torsdag 19 februari 2015 kl 13.08
Jan Nygren: Käken var som en påse stenkulor
(18 min)
Nu är Jan Nygren nästan återställd efter den svåra bussolyckan. Foto Sara Kvist
1 av 6
Nu är Jan Nygren nästan återställd efter den svåra bussolyckan. Foto Sara Kvist
Jan Nygren på sjukhuset efter olyckan. Foto privat
2 av 6
Jan Nygren på sjukhuset efter olyckan. Foto privat
Bussolyckan utanför Tranemo. Foto: Joel Wendle.
3 av 6
Bussolyckan utanför Tranemo. Foto: Joel Wendle.
Jan Nygrens käke var sönder efter olyckan. Foto Sara Kvist.
4 av 6
Jan Nygrens käke var sönder efter olyckan. Foto Sara Kvist.
Bilder på Jans trasiga käke. Foto Sara Kvist
5 av 6
Bilder på Jans trasiga käke. Foto Sara Kvist
Bussolyckan utanför Tranemo. Foto: Joel Wendle.
6 av 6
Bussolyckan utanför Tranemo. Foto: Joel Wendle.

Den mysiga dagutflykten till Köpenhamn slutade med en våldsam krasch i ett dike. Jan Nygren har bara korta minnesbilder från olyckan som tog två liv och skadade honom allvarligt.

Början av december - ett 60-tal glada resenärer på väg till en mysig dag i Köpenhamn.
Men strax efter klockan sju händer något, bussen går över i mötande körfält och sedan ner i diket, där glider den i ett antal meter innan den stannar.

– Det skulle bli en mysig dag i Köpenhamn. Frugan vill gå på Illum och jag ta en god öl, förklarar Jan Nygren om planerna för dagen.

Bussen gick tidigt på morgonen från Borås centralstation och Jan slumrar till lite i bussen.

– Jag vaknade av att någon ropade "men vad är det som händer" och när jag tittade upp fram över föraren ser jag att bussen går över vägen och ner i diket, sedan var det ett väldigt väsen, gnissel och glas och sedan minns jag inte mer än korta snuttar, berättar Jan.

Det han minns är att han ser en man stå längst fram i bussen, ett vittne till olyckan som direkt stannat och försöker hjälpa till. Sedan minns han att han sitter utanför bussen och att hans fru kommer fram och frågar vad han gör där. Han satt och frös, chocken hade kommit och han kände efter vad som hänt med honom:

– Man känner att det blöder och att det var sönder, man tog mot munnen och kände att det rörde sig delar och tänder, kinden kändes som en påse stenkulor.

Jan Nygren kommer inte ihåg mycket mer från olyckan och olycksplatsen, men han berättar att hans fru kommer ihåg mer:

– Hon var omtumlad och fick lite blåmärken, men hon är nog lite mer psykiskt påverkad, berättar Jan Nygren, hon kan vakna mitt i natten och känna att hon är tillbaka i bussen, hon berättar att det var så tyst, det var overkligt, och den här känslan av att sitta fast i bussen och tänka att det kan börja brinna och man kommer ingenstans.

Jans nästa egna minne är från sjukhuset där läkarna diskuterar om de ska skicka honom till Sahlgrenska eller operera honom i Borås. Det blev operation på Borås lasarett, först från kl 15 till 1.30 på natten då kirurgerna tog en paus, sedan fortsätter operationerna dagen efter, totalt opererades Jan i 16-17 timmar. Okbenet var krossat, käken var sönderslagen, den skruvades ihop med metall, under ögongloben har man lagt ett nät och en metallbit under ögat. Det blev flytande näring i sex veckor Jan Nygren:

– Jag gick ner sex sju kilo, så det var ju som en bantningskur säger Jan optimistiskt.

Flera gånger under berättandet skojar han och tar fram det positiva i situationen, hur man blir uppassad på sjukhuset, hur skickliga läkarna är, hur skönt det är att ha familj och vänner som hör av sig när man själv mår dåligt.

– Jag tycker att man måste vara positiv, för jag är väldigt lyckligt lottad, det kunde ha gått mycket mycket sämre. Om det var en sten som träffade kinden kunde den träffat fem centimeter åt ett annat håll och då hade man kanske inte suttit här, resonerar Jan Nygren.

– Så här efteråt tänker jag mest på att jag hade en väldigt tur att jag klarade mig så pass som jag gjorde, och så har jag blivit lite ödmjukare inför livet, man ska inte ta allt för givet utan vara lite mer tacksam för vad man har för plötsligt, som de säger med trisslotterna, plötsligt så händer det och nu hände det och det hade jag aldrig trott. Nu börjar det rätta sig till och det är väldigt positivt, säger han.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".