Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
FREDAGSINTERVJUN

Rapparen Sabina Lashari går sin egen väg

Publicerat fredag 13 maj 2016 kl 10.55
"Acceptera att alla är olika"
(12 min)
Sabina och Anfa Lashari, bildar rapduon Lash.
Sabina Lashari tillsammans med systern Anfa bildar rapduon Lash. Foto: Clara Söderberg

Rapartisten Sabina Lashari var bara 15 år när hon flyttade hemifrån, uppväxten var tuff. Tack vare musiken har hon hittat sig själv, men hon får fortfarande höra vad hon förväntas vara.

Det är visserligen 2016 nu men det innebär inte att man kan vara precis den man är. Sabina Lashari, ena halvan av rapduon Lash från Borås, vet. Hon har fått höra mycket och får fortfarande kommentarer om sin stil.

– Jag kan få frågor om jag är trans, om jag vill bli man. När jag var liten blev jag jätteledsen för sånt. Nuförtiden stannar jag till och förklarar för den som säger det att man måste acceptera att folk är olika. Men det händer också att jag blir så förbannad att jag visar mina kroppsdelar, jag har bröst, säger Sabina Lashari.

Tillbaka till Hulta
Men vi backar bandet lite. Vi har stämt träff på Hulta i Borås. Stadsdelen där Sabina och hennes syskon växte upp. Det är mycket kärlek att vara tillbaka, säger hon men också många jobbiga minnen.

– När jag var 15 år hade det redan gått mycket utför för mig, jag hade varit jätteduktig i fotboll innan men jag skadade mitt korsband och allt blev bara så tråkigt. Jag började hänga med folk som jag inte skulle hänga med, jag var i konflikt med mina föräldrar och jag hamnade i bråk med andra tjejer, jag dömdes för misshandel flera gånger, säger Sabina.

Mycket av bråken med andra och även med föräldrarna handlade om att passa in. Sabina är född i Sverige men föräldrar kommer från Baluchistan i södra Iran.

– Vi kommer ju från en annan kultur, idag förstår jag dem, jag har en jättebra relation med mina föräldrar men då förstod jag det inte, då var jag en revolutionär.

Jobbar själv med ungdomar
Idag delar Sabina Lashari sin tid mellan musiken och jobbet på olika fritidsgårdar i Borås. Men allt hänger ihop, en hel del av texterna handlar om att få vara den man är och jämlikhet.   

– Jag själv fick aldrig gå på fritidsgården, mina föräldrar tyckte inte det var så bra för det var så mycket killar där, och vi var så få tjejer. Därför har jag alltid velat skapa en fritidsgård dit tjejer kan komma och var ifred.

Varför är det viktigt?

– Jo, för att tjejer ska få vara ifred någonstans, i från allt. Utan att bli uttittad. Eller kallad saker, glåpord, smeknamn. Många tjejer här på Hulta till exempel tar fortfarande inte så mycket plats.

Varför är det så då?

– Det som skiljer de här områdena med andra områden är att killarna trycker på mer, man får höra att "vi är inte som andra svenskar", det kan komma bröder som hämtar ut sina syskon, det sker inte på gårdar i andra områden där jag också jobbat. Här är det ett okej beteende på något sätt. 












Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".