Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
MORGONGÄSTEN

Hon är noshörningarnas beskyddare

Publicerat torsdag 3 november 2016 kl 07.10
Antitjuvjägaren: Blod överallt, det var fruktansvärt
(1:30 min)
Denise Eriksson till vänster, noshörning till höger.
Denise Eriksson, den första svenska kvinnliga antitjuvjägaren. Foto: Denise Eriksson

Hon drömde om Afrika. Nu är 21-åriga Denise Eriksson den första svenska kvinna som utbildats till antitjuvjägare.

– Sydafrika har varit ett drömresmål, och djur har varit en stor passion hela livet. När jag fick höra om noshörningarna och hur de blev dödade så kände jag att jag ville göra något. Sådan har jag alltid varit, säger Denise Eriksson.

Hon åkte ner för att göra ett examensarbete till gymnasiet, men kände snabbt att hon ville ha mer. Tack vare ett stipendium från Hasselbladsstiftelsen kunde hon åka tillbaka till Sydafrika och börja utbilda sig till antitjuvjägare vid ett reservat.

Mötet med döden
Minnet av första mötet med noshörningar som skjutits av tjuvjägare sitter starkt i henne fortfarande.

– Man har ju sett bilder på internet tidigare, och det var som att kliva in i en av de bilderna. Blod överallt. Deras ansikten var borthackade. Det var fruktansvärt.

Ännu värre kändes det när hon fick berättat för sig vad som hade hänt på platsen.

– Mamman hade förblödit till döds och hennes nio månader gamla bebis hade skritik och sprattlat av smärta, så de fick avliva den på plats, säger Denise Eriksson. Det blev personligt, för det här var noshörningar som vi följt i flera månader och sett varje dag.

Farlig vardag
Arbetet kan vara farligt, och Denise Eriksson bär vapen för att kunna skydda sig. Pressade tjuvjägare som lagt sig i bakhåll är en fara, men djuren de försöker skydda är inte heller ofarliga.

– En gång var vi ute och patrullerade i riktigt tät bush och man såg ingenting, det var bara en liten stig att följa, berättar Denise Eriksson. Sedan hörde vi hur det brakade till i buskarna bara några meter från oss. Vi såg fortfarande ingenting, utan hörde bara tunga fotsteg som kom springande mot oss. Alla började springa, vi var tre stycken då, åt andra hållet. Lyckligtvis var det inget djur som attackerade, men då hade man hjärtat i halsgropen.

Vad var det för djur?

– Vi tror att det var en noshörning, men vi är inte säkra, säger Denise Eriksson, tjuvjägare. 

 I början av nästa år flyttar hon ner till Sydafrika igen för att fortsätta arbeta med att bevara noshörningarna.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".