Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios matprogram som tittar djupt i grytorna.

Matfrågan vecka 51

Publicerat onsdag 20 december 2006 kl 14.59

Vem är författaren?

”En liten i-pod!” sa jag. ”Jag måste få ha något annat än din röst i huvudet! Och en hund! När du nu försvann från mej på det där lömska sättet!”

”Ska bli!” svarade han med sin gladaste röst.

Han höll mej sällskap genom alla julförberedelserna. Han kom ihåg hur vi brukade ställa lamadjuren mule mot mule, för att Befria deras Sensuella Jag. Han hittade säcken med julprydnader under en hoprullad matta i förrådet. Just när jag burit upp den i lägenheten ringde det på dörren. Utanför stod en man med en jättestor gran.

”Var det här det var beställt en gran?” sa han. Jag nickade, betalade och släpade in den i rummet. Det föll mej aldrig ens in att den kommit till fel adress. På något sätt hade Nicke skickat mej den. Och han hjälpte mej att klä den och ordnade det där trasslet med kontakter och sladdar som jag aldrig klarade.

På julaftonens morgon stod brickan med kaffekoppen, pepparkakan, hyacinten och Kalle Ankas Jul vid min säng. Jag log. Jag kunde inte min­nas att jag själv köpt det där, eller att jag kokat kaffe. Ett mått på hur galen jag var - eller?

Vi lagade maten till julbordet tillsammans, småpratade och smakade, och när jag var klar med revbensspjällen stod sillsalladen färdig i sin skål bredvid. Jag hade köpt ingredienserna till den, men jag hade inget minne av att jag hackat ihop den.

När allt var klart tog jag av mej förklädet och gick in i rummet. Över­allt strålade det av röda ljus. Han hade tänt dem. Det var alltid Nicke som tände ljusen.

Det blev en fin julafton. Vi småpratade och knäckte nötter, fast han var lite sur för att jag glömt kolabönorna. Jag lovade honom två kilo till nästa jul. Det ringde på dörren. ”Vem är det som kommer och stör på självaste julafton?” sa jag irriterat. Jag ville inte låta verkligheten tränga sej på i min sköra låtsaslek.

”Det är väl tomten!” sa Nicke och jag såg framför mej skrattrynkorna i hans ögonvrår.

Han rodnade. Det där sista var inte sant.

Utanför dörren, i skuggan av trappan, stod en lång man med Nickes spretiga hår och stora fötter. Mitt hjärta började slå hårt. Jag var precis på vippen att fråga var han hade hållit hus när jag såg att det var Nickes vän, Lasse. De är egentligen inte särskilt lika, men det finns-eller fanns -nånting i deras sätt att brista ut i skratt samtidigt, åt samma saker, som gjorde att de påminde om varandra. Lasse hade en stor väska med sej och ett egendomligt ansiktsuttryck.

”God jul ...” började han tveksamt. ”Får jag komma in?”

Rätt svar på förra veckans fråga: Helena von Zweigbergk


Vinnare:
Ingmarie Malmström, Ekerö
Roger Teréus, Sundsvall
Hans Ahlgren, Uppsala
Lisa Åsman, Eskilstuna
Hans Gornitzka, Lidingö
Lena Bellander, Visby
Maj-Lis och Tore Liljegren, Åkersberga
Ann-Marie Bliselius, Bjärred
Anders Persson, Broakulla 

Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 27 december.          
Adressen är meny@sr.se Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".