Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios matprogram som tittar djupt i grytorna.

Matfrågan vecka 9 2008

Publicerat onsdag 27 februari 2008 kl 10.57

Vem är författaren?

Han delade själv ut soppan åt oss med en konstig, långskaftad slev som mer liknade en tratt, och två andra män som inte heller hörde till vår grupp, ett slags medhjälpare, gav oss röda emaljtallrikar och illa medfarna skedar - en på två man, eftersom det var ont om dem, upplyste de oss: därför måste vi också - tillade de - genast lämna tillbaks sakerna så fort vi hade använt dem. Efter en stund blev det min tur. Jag fick dela soppan, tallriken och skeden med ”Läderhantverkarn”: jag var inte särskilt glad eftersom jag aldrig har haft för vana att äta ur samma tallrik och med samma sked som andra, men jag insåg ju att nödvändigheten ibland kan kräva det. Han smakade först på den och räckte sedan genast över den till mig. Han såg lite konstig ut i ansiktet. Jag frågade honom hur den var och han sa att jag skulle pröva. Men då såg jag redan att alla pojkarna tittade dels bestört, dels sprickfärdiga av skratt på varandra. Då tog jag själv och smakade på den: jag var tvungen att konstatera att den tyvärr var oätlig. Jag frågade ”Läderhantverkarn” hur vi skulle göra, och han svarade att för hans del kunde jag gärna hälla ut den. Samtidigt hörde jag en munter röst bakom mig komma med upplysningen: ”Det här är så kallad dörrgemüse”, förklarade den. Jag fick syn på en äldre, undersätsig man med en vit fläck under näsan där hans kantiga mustasch en gång hade suttit och ett ansikte fyllt av välvillig klokhet. Omkring oss stod ytterligare några män med matskålar och skedar i händerna och gjorde sura miner och för dem berättade han att han hade varit med redan i det förra kriget, nämligen som officer. Då hade han haft gott om tillfälle -berättade han – ”att grundligt lära känna denna anrättning” bland de tyska soldatkamraterna vid fronten – ”som vi slogs tillsammans med den gången” - som han formulerade det. Enligt honom var det här egentligen ingenting annat än ”torkad grönsaksstuvning”. För ungerska magar - tillade han med ett slags förstående, i viss mån överseende leende - var den naturligtvis ovan. Men han påstod att det gick att vänja sig vid den, att det till och med var nödvändigt att göra det eftersom den innehöll ”mycket näring och vitaminer”, vilket, förklarade han, torkningsmetoden och tyskarnas kunnighet i sådana saker borgade för. ”För övrigt” - anmärkte han med ett nytt leende – ”är den första regeln för en god soldat: att äta allt som man får idag, för det är inte säkert att man får något i morgon” - så sa han. Och sedan slevade han i sig sin ranson, lugnt, metodiskt och utan en grimas, ända till sista droppen.

Rätt svar förra veckan:
John Steinbeck

Vinnare:
Brita Andersson, Köpingebro
Tore Kvist, Rönninge
Kerstin Lindholm, Trosa
Lars Branegård, Göteborg

Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 5 mars.        
Adressen är meny@sr.se Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".