Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios matprogram som tittar djupt i grytorna.

Matfrågan vecka: 31

Publicerat torsdag 29 juli 2004 kl 11.44

Vem är författaren?

Maria ligger på sängen och stirrar i taket. Jag måste sätta igång, tänker hon, jag måste sätta igång.
Trasmattorna är fulla av grus, disken luktar gammal fotsvett, och tröttheten väller över henne.
Hon reser sig ur sängen, går ut i köket, blundar när hon passerar diskhon, öppnar kylskåpet på jakt efter godis, hittar inget godis – varför tittar hon efter godis när hon vet att det inte finns något godis? Ilsket smäller hon igen kylskåpsdörren.
Förresten luktar det konstigt i kylskåpet, det luktar av sur grädde, av små skrumpna morötter och av äggvita som var synd att slänga och som torkat fast i kaffekoppen.
Det luktar av allt som blivit kvarglömt, av allt som gått sönder och runnit ut och klibbat fast.
När man går på köksgolvet fastnar strumporna i kladdiga fläckar.
Hon återvänder till sängen.
Maria ligger på sängen och stirrar i taket. Jag måste sätta igång, tänker hon, jag måste sätta igång.
När allt kommer omkring ska hon inte ha något godis, hon blir bara tjock, rund som en tunna blir hon och får svårare att gå.

I förra veckan var hon barnvakt åt ett av brorsbarnen. De gick på restaurang. Han ville ha bearnaisesås och en blodig biff, och det fick han. Själv tog Maria bara en starköl, för hon är ju viktväktare, så hon måste vara försiktig med bearnaisesåsen.
Tyvärr tycker hon om öl och ost.

Det är inte bra för henne. Ju mer mage hon får, desto mer trycker det på hennes framfall och gör det värre. Egentligen får hon inte bära alls. En kaffekopp – inte mer, har doktorn sagt.
Som hon släpat på kartonger, doktorn skulle bara veta. Hon har ett system för att bära hem varor där hon ställer ned sin kasse vid varje elskåp och vilar.
En fiskgratäng, en GB Gräddglass, en ostbit och ett par öl. Det tar en halvtimme att bära hem maten den korta biten från affären.
Hemsamariterna handlar också åt henne. Men hon blir så otålig av att vänta på dem. De säger alltid att de ska komma vid en viss tid, och så gör de inte det.
Tvingas hon sitta där och vänta. Tror de verkligen att hennes liv är så värdelöst? Sådant kan gör henne vanmäktigt arg. Man ska väl respektera människor, också om de nu har haft olyckan att bli gamla käringar.
Förresten står inte valet mellan fiskgratäng och fiskgratäng.
Valet står mellan fiskgratäng och avgrund.
Därför fortsätter hon att meter för meter kånka sin matkasse hem.

Rätt svar på förra veckans fråga:
Sara Lidman
Vinnare:
Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den    
Adressen är meny@sr.se . Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".