Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios matprogram som tittar djupt i grytorna.

Matfrågan vecka: 36

Publicerat onsdag 1 september 2004 kl 16.02

Vem är författaren?

Han blev nämligen en riktig läckergom och föraktade snart den vanliga husmanskosten. Hans smak förfinades till den grad, att han ansåg hjärpen för intet mot rapphönan; tjäder och orre bevärdigade han knappast med en blick. Om oxstek var aldrig värt att tala; han ansåg den för grov, liksom han ansåg kalv- och lammkött för omoget, och åt därför aldrig därav, så framt det icke serverades med stuvade kräftstjärtar. Det grämde honom mycket, när hustrun bjöd honom på höns utan champignoner. I början kunde han icke med gåsleverpastejen och petade bort tryffeln; vars förträfflighet han ännu icke lärt fatta; men slutligen blev han så hemmastadd även med denna läckerhet, att han trätte på hustrun, ifall man alltför mycket hushållat på tryffeln. Förgäves sökte hustrun lura honom på sköldpaddssoppan. Han kunde redan av blotta lukten bedöma om den var äkta eller oäkta, vilket senare han oftast fann vara fallet och varöver han också lika ofta beskärmade sig. Mycket nogräknad även i desserter, ansåg han vanlig krokankonfekt för den sämsta, men satte däremot så mycket större värde på ananas-smultron, helst om de serverades vintertid.
Sak samma med vinerna. Han ansåg sauterne endast till för att dricka på fisk och begrep aldrig hur man kunde nyttja annat än champagne på köttet. De röda vinerna kunde han däremot icke tåla: han ansåg dem befordra njursten och endast föranleda till Carlsbader, för vilket han, liksom för vatten i allmänhet, hyste den största avsky. Korteligen, han hade blivit en gourmand av första ordningen. Såsom diplomat skulle han bestämt ha gjort lycka.
Emellertid medförde denna förfinade smak den för honom menliga följden, att han förlorade lusten för arbeta och kunde tillbringa hela dagar i sin säng med det välsignade skrinet framför sig. I likhet med andra gourmander, tänkte han endast på hur han lättast skulle kunna smälta vad han förtärde, vilket han ansåg bäst kunna ske genom sömn, och som han hört och jämväl själv erfarit, att huvudsallad befordrade sömn och nattro, så åt han kopiöst även därav.
Så stod sakerna, då, vare sig genom bättre tillsyn på det där värdshuset eller av andra orsaker, hustruns skrin började bli allt tarvligare och tommare. Snart hade hon ingenting annat än ostkanter och torra bitar salt kött att bjuda sin man på, varor dem han alltid funnit hårdsmälta och skadliga för hälsan. Han överhopade henne med förebråelser, beskyllde henne för otrohet, trodde att hon, eller rättare sagt, hennes skrin gick till andra, innan hon eller det kom till honom, misstänkte henne för att, genom undanhållandet av nödiga livsmedel, vilja ta livet av honom, och slutligen blev han så svår, att hustrun nödgades så gott som rymma huset. 

Rätt svar på förra veckans fråga: Kerstin Ekman.

Vinnare:
Erik Kårehagen, Nyköping
Sol-Britt Bergwall, Stockholm
Inger Brandt, Arild
Gunilla Karlsson, Västerhaninge
Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 8 september.
Adressen är meny@sr.se. Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".