Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios matprogram som tittar djupt i grytorna.

Matfrågan vecka: 40

Publicerat torsdag 30 september 2004 kl 12.58

Vem är författaren?

Veckan efter gick kvarnen igång, dånet från forsen minskade, trätrumman höll liksom dammluckan. Broman var nöjd, glad också att han hade pengar kvar att betala August och hans söner för utfört arbete.
Men till Hanna sa han som det var, att nu geck siste slanten ur pengepungen. Och hon svarade som han hoppats:
-Vi rer oss.
Hon var säker, hon tyckte att hon var rik. Hon hade korna, jordkällaren fylld av potatis och kålrötter, vattenlingon och hjortronsylt. Hönsen värpte, en gris hade hon fått av en kusin. I kölnan stod ölet och på vindskammarn puttrade det i Bromans brännvinskagge. Mjöl skulle de ha i överflöd, bröd skulle inte saknas i mjölnarns stuga.
Och så var det fisket. John Broman kunde många konster som förvånade bönderna på Dal. En som det blev mycket talat om var hans förmåga att ta fisk ur sjöarna. Folket i byn hade sällan båtar och aldrig ens under nödåren hade de räknat med fisken för vardagsbruk. Broman hade skaffat en platteka så snart han bestämt sig för Norskvattnet och varje kväll la han ut ryssjan.
Den enda fisk som Hanna ätit var saltsillen så hon fick svårigheter i början med gädda, abborre och sik. Men hon trodde på Johns ord att det var nyttig mat och lärde sig snart att både laga till och äta.
Vardan blev fylld av arbete. Hanna hade inte vetat att bönderna ville ha kaffe när de väntade ut malningen. Och gärna en brödbit eller en bulle.
Dä ä som å ha värdshus, sa hon till sin mor. Men hon trivdes med folk omkring sig, med det myckna pratet, skämten och skratten.
När snön föll kom andra gäster. Som alltid om vintrarna drog tiggarfolket in i stugorna, stod där i köksdörrn med ögon som låg så långt in i sina hålor att de såg svarta ut. Värst var att se barnen. Hanna kunde inte förhärda sig, hon bakade och gav, bakade igen.
-Je klarer ente å köre dom på dörrn, sa hon till John som nickade och förstod. Men ju mer Hanna bakade desto vidare spreds hennes rykte och strömmen av tiggare ökade från dag till dag.
-Dä ä tungt för dej, sa han när han såg henne skura köket om kvällarna, golv, bord och bänkar. Det var inte bara loppor och löss hon var rädd för, hon trodde på fullt allvar att det bodde sjukdom i smutsen efter tiggarna. Broman skrattade åt henne men sa inget. Han hade insett att han inte kunde rå på hennes vidskepligheter.
Det svåraste denna första vinter när Hanna lärde till mjölnarfru var att se Broman slita sig så eländes trött. Av tröttheten och mjöldammet fick han hosta, en svår hosta som höll honom vaken om nätterna.
- I arbeter rakt ihjäl Er, sa Hanna.  

Rätt svar på förra veckans fråga: Kyssen av Ulf Lundell

Vinnare:
Lillemor Nordlander, Södertälje
Ingrid R Hansson, Las Palmas
Irene Thor, Kumla
Eva-Lotta Örn, Västra Frölunda
Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 6 oktober
Adressen är meny@sr.se

Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".