Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios matprogram som tittar djupt i grytorna.

Matfrågan v 5 2005

Publicerat onsdag 9 februari 2005 kl 08.32

Vem är författaren?

Fru Johansson står i köket och gnolar att kärleken är så underbar, så underbar, medan hon sätter steken i ugnen. Men hon bör nog inte gnola för mycket om hon vill få maten klar i tid, för pappa stämmer in och hoppar upp och med glädjestråken mot felan valsar han runt med mamma och sjunger i hennes öra: Så underbar, när man är två.
Och snart nog ropar han upp de små under bordet till dansgolvet och tillsammans stuffar vi runt i något slags ringdans, mannen med den starka och sköna rösten, världens vackraste kvinna och världens bästa barn, sammantaget världens lyckligaste familj. Samt den rikaste, säger pappa, ity vi har varann.
Lite mer av reda pengar skulle dock inte ha skadat, för då hade steken varit några nummer större. Men mamma, liksom mormor, liksom andra efterkrigstidens husmödrar vet råd. Steken finskäres, de tunna skivorna breds ut så att de med ett krm fantasi ska kunna räcka till midsommar. Och hon tar en inte alltför hög skål till lingonen och lägger i en inte alltför stor sked till ärtorna och morötterna och smörfatet får en liten obred kniv. Men potatiskarotten är stor och välfylld och detsamma gäller om brödfatet.
De varma vindarna från Atlanten över de brittiska öarna gjorde att vi kunde äta på verandan och där satt vi nu stumma av beundran inför den välkomponerade, mångfärgade tavlan: de gröna ärtorna, de röda lingonen, den vita potatisen, den bruna steken och vi själva i alla möjliga färger. I all stor konst bryts dock harmonin, här av dricksglasen som var låga och höga och olikformade på mer än ett sätt.
Så mycket gott på bordet! Snålvattnet rann, magarna kurrade, ögonen tårades. Så mycket gott!
 - Varsågoda, jag hoppas att det ska smaka, det är lite men välment.
Mamma sneglade oroligt på mormor medan vi åt och då mormor sa att det var gott blev mamma röd i ansiktet. Mormor visste vad hon talade om, hon hade arbetat som kocka på båtar de där åren då hon varit tvungen att lämna bort mamma och Erik till Västergötland. Sedan den tiden hatade mormor västgötska bönder, ja, alla bönder, till och med mer än hon hatade de riktiga kapitalisterna.
Men nu ska vi inte prata politik utan ha det trevligt, så mormor får ta och prisa såsen också, vilket får mamma att stråla än rödare, ty att kunna bereda en god sås är adelsmärket för en skicklig kock.                

Rätt svar på förra veckans fråga: Ulla Trenter

Vinnare:
Maria Mc Daniel, Västerhaninge
Ulla & Kjell Hjorth, Askim
Birgitta Öhrlund, Stockholm
Anna Ekberg, Göteborg

Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 9 februari       
Adressen är meny@sr.se. Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".