Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios matprogram som tittar djupt i grytorna.

Matfrågan vecka 27

Publicerat onsdag 5 juli 2006 kl 11.57

Vem är författaren?

Jag fann Isabel omgiven av ståtliga unga gardeslöjtnanter och leganta unga diplomater. En gång tog hon mig avsides och sade:

— Jag måste fråga er om en sak. Minns ni den där gången vi var på en drugstore och åt glass.

—  Ja visst.

—  Ni var mycket snäll och hjälpsam. Vill ni vara det en gång till?

—  Jag ska göra mitt bästa.

—  Jag måste tala med er. Kan vi inte äta lunch tillsammans endera dan?

—  När ni själv vill.                
-    På något lugnt ställe.

—  Om vi skulle åka ut till Hampton Court och luncha där? Parken är som vackrast nu och ni kunde titta på drottning Elisabets säng.

Uppslaget tilltalade henne och vi bestämde en dag. Men på den utsatta dagen hade det förut vackra och varma vädret slagit om; det var mulet och duggregnade. Jag ringde henne och frågade om hon inte föredrog att luncha i stan.

—  Vi kan inte sitta i parken och det är så mörkt att vi inte kan se tavlorna.

—  Jag har suttit i en massa parker och jag är utled på gamla mästare. Låt oss gå vart som helst.

Jag hämtade henne och vi körde till ett litet ställe som jag kände till och där jag visste att man åt relativt bra. På vägen pratade Isabel livligt som vanligt om tillställningar hon hade varit på och människor hon hade träffat. Hon hade haft mycket trevligt, men av de reflexioner hon gjorde om diverse bekantskaper framgick att hon hade en skarp blick för det löjliga. Det dåliga vädret hade avskräckt gästerna och vi var ensamma i matsalen. Stället hade specialiserat sig på engelska rätter och vi fick en utmärkt lammstek med ärter och färsk potatis och äpplepaj med Devonshiregrädde till dessert. Tillsamman med en sejdel ljust öl blev det en utmärkt lunch. När vi hade slutat föreslog jag att vi skulle gå in i det tomma kaféet där vi kunde sitta i lugn och ro i de bekväma stolarna. Det var ganska kyligt men kol var inlagd i den öppna spisen, varför jag tände brasan. I eldskenet såg det enkla rummet mera hemtrevligt ut.

—  Så där ja! sade jag. Får jag nu höra vad ni ville tala med mig om.

Hon småskrattade.

—  Det är samma sak som vanligt. Det är Larry.

—  Jag kunde just tro det.

—  Ni vet väl att förlovningen är bruten?

—  Ja, Elliot berättade det.

—  Mamma drog en lättnadens suck och morbror är förtjust.

Rätt svar på förra veckans fråga: ALBERT CAMUS


Vinnare:

Ami Ahlén, Saltsjöbaden
Ing-Britt Larsson, Nyköping
Monika Josefsson, Simrishamn
Ingrid Westberg, Åkarp

Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 12 juli          
Adressen är meny@sr.se . Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".