Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios matprogram som tittar djupt i grytorna.

Matfrågan vecka 41

Publicerat torsdag 12 oktober 2006 kl 11.38

Vem är författaren?

Klockan åtta stod jag utanför grinden till en magnifik villa. Brinnande marschaller ledde mig fram till ingången. Jag var väntad, en piga öppnade dörren och efter en stund kom frun själv och förde mig till ett stort rum, en sal, där redan ett dussintal festklädda människor satt till bords under en praktfull kristallkrona. Snålvattnet rann på mig vid tanken på att jag snart skulle sitta vid bordet och ta för mig av alla läckerheterna.

Det skulle jag inte alls, jag visades till en stol i det bortersta hörnet och ombads att sitta ner och vänta. Till skillnad från de andra föreläsarna skulle jag inte delta i måltiden, kanske hade det på något sätt med genuinitet att göra. Gästerna hade för övrigt redan ätit förrätten och var nu ifärd med att avsluta huvudrätten.

Jag satt på stolen och väntade. Lukten av ugnstekt kött fick mig att känna hur utsvulten jag var. Den söta doften från jordgubbarna i desserten gjorde att min mun vattnades överfull.

Till slut var måltiden över och jag presenterades för gästerna som såg lika hänförda ut som värdinnan över att få lyssna till en äkta gårdfarihandlare och över att få betitta en sådan, inte minst. Det var fint folk, men de kunde inte låta bli att glo som bonddrängar på min enkla uppenbarelse.

Jag reste mig, löste upp knytet och lade varorna på stolen, en liten varudemonstration som resulterade i förtjusta utrop. Snålvattnet hade torkat, jag var torr och sträv i munnen, men jag behövde lyckligtvis inte raspa ur mig många meningar förrän jag ansattes av frågor från de församlade, frågor som inleddes med långa utläggningar, vilka företrädesvis handlade om frågeställaren själv, hans verksamhet, hans förträfflighet, inte minst.  Som en liten slutknorr hängde de på en undran, som jag bara behövde svara ja eller nej på.

Hungern gjorde sig på nytt påmind och under frågeställarnas föredrag sneglade jag mot den dubbeldörr genom vilken skramlande och klirrande ljud tog sig ut. Där bakom skulle det tydligen vankas kaffe och avec, karameller, choklad och goda cigarrer. Det skulle jag åtminstone få avsmaka innan jag vände hem efter fullgjort uppdrag.

Tiden gick, jag sa ”ja”, jag sa ”nej” och en gång vågade jag mig på ett ”mådä”. Efterhand avtog frågelusten. Nu var jag vimmelkantig av hunger, men tyckte ändå att jag borde göra skäl för lönen med en något längre utläggning, så jag drog historien om drängen som var på friarstråt men ham­nade i svinstian.

Historien gjorde stor lycka, i varje fall hos herrarna, frus­tande skratt och snörvlanden ljöd i salen. Det gav mig blodad tand och jag drog en historia till av samma kaliber. Skratten var inte lika frustande den här gången och jag anade att åhö­rarna vid det här laget kände ett visst sug i kaffetarmen.

Rätt svar på förra veckans fråga: Elisabeth George.


Vinnare:
Gullbrith Tordendahl, Enköping
Gunda-Yvonne Johansson, Halmstad
Kerstin Rehn, Göteborg
Inga Boström, Sävedalen

Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 15 oktober.         
Adressen är meny@sr.se  Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".