Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kalle och tankefabriken

Konspirationsteori: Led Zeppelin

Publicerat onsdag 28 januari 2015 kl 10.14
"Men varför skulle de välja det krångligast tänkbara sättet?"
(3:23 min)
Led Zeppelins Robert Plant under en konsert i Singapore nyligen
Led Zeppelins Robert Plant under en konsert i Singapore nyligen. Foto: Wong Maye-E / TT

God morgon ungdomar! Vi pratar konspirationsteorier den här veckan. En av de mest berömda, åtminstone inom popmusiken, är det här med baklängesbudskap.

I USA var det på sjuttio- och åttiotalen populärt att anklaga rockmusiker, särskilt i den hårdare genren, för att sprida baklängesbudskap på sina skivor.

Om man till exempel spelade Led Zeppelins låt ”Stairway to heaven” baklänges så skulle ett satanistiskt budskap framträda. Innan vi går vidare med den tanken så måste vi komma ihåg att det inte är alldeles enkelt att spela en vinylskiva baklänges. Det krävde att man investerade i en särskild grammofonutrustning, vilket väldigt få människor får impulsen att göra. Jag menar, de flesta frågar sig inte efter att ha hört en låt: ”Hm, undrar hur den låter om man spelar den baklänges?” Det är ingen fråga musikdiggare i allmänhet har sysselsatt sig särskilt mycket med.

Led Zeppelin och låten ”Stairway to heaven” är alltså ett av de mest kända exemplen på baklängesbudskap. Spelar man låten framlänges så sjunger Robert Plant nåt om två stigar och majdrottningar och sånt där flummigt som sjuttiotalsrock gärna handlade om.

If there's a bustle in your hedgerow, don't be alarmed now,
It's just a spring clean for the May queen.
Yes, there are two paths you can go by, but in the long run
There's still time to change the road you're on.
And it makes me wonder. 

Men spelar man nu samma låt baklänges så kan man faktiskt, utan större fantasi, höra nåt om ”sweet Satan”:

So here´s to my sweet Satan
The one who’s little path
Would make me sad,
Whose power i Satan.

Typ. Det blir faktiskt, om man lyssnar välvilligt, nån sorts sammanhang här. Nåt om söte Satan och till och med om 666 – Djävulens nummer.

Men skulle Led Zeppelin medvetet ha lagt in det här baklängesbudskapet? Ville de att folk skulle sitta och lyssna igenom en sjuminuterslåt baklänges för att hitta just den här lilla strofen vars budskap är något oklart? Är det inte troligare att alltihop bara är en slump?

Nej, så tänker inte alltid de religiöst övertygade. De tänker gärna så ont de bara kan om rockmusiker och i synnerhet hårdrocksmusiker. Att ”Stairway to heaven” ovanpå alltihop är allt annat än hård och rockig gör bara anklagelserna ännu mer besynnerliga.

För visst, det är klart att Led Zeppelin ville förföra ungdomen. Det vill väl alla rockmusiker? Men varför skulle de välja det krångligast tänkbara sättet?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".