Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kalle och tankefabriken

All anglofiering är inte av ondo

Publicerat onsdag 4 februari 2015 kl 09.16
Hör Kalle Linds tankefabrik om vårt förvirrade bruk av engelska
(3:57 min)
Henrik Lagercrantz från Uppsala deltar SM i flipper som avgjordes i Borås siste november 2014. Foto: Christian Holmsten/TT
Flipper eller pinball? Foto: Christian Holmsten/TT

Vi pratar ju mycket engelska nuförtiden. Har ni tänkt på det? Ja, det måste ni rimligen ha tänkt på. Alla som över huvud taget har tänkt de senaste 50 åren måste någon gång ha tänkt på hur engelskan tränger sig in i vårt dagliga tal- och skriftspråk.

Det är inte så konstigt. För några hundra år sen ville alla svenskar med självaktning prata franska. Sen dess har vi en massa viktiga användbara ord som löjtnant och gredelin och salong i språket. Och ytterligare några hundra år tidigare var tyskan det ballaste balla och det hetaste heta. Tack vare tyskan har vi ord som furir och hövisk och köpman.

Och nu så kastar vi in engelska i alla upptänkliga sammanhang, kanske särskilt när det gäller teknik, ekonomi, kultur, vetenskap och… ja, allting annat. De flesta tycker nog att det är överdrivet ibland men ganska motiverat ibland.

Förr var det självklart att alla engelska teveserier och filmer fick helt egna svenska titlar. Den amerikanska komediserien Soap var en parodi på soap operas, tvåloperor. Det begreppet fanns inte på svenska dåförtiden eftersom vi ännu inte hade importerat dem från USA. Den svenska översättaren valde därför att kalla humorserien för Lödder – en titel som bara var konstig.

Många gånger går den svenska distributören bara halva vägen: man behåller den engelska originaltiteln men kompletterar med en svensk förklaringen. På sjuttiotalet blev den erotiska thrillern Klute till Klute – en smart snut (1974). På åttiotalet kom Ghostbusters – spökligan (1984) och Goonies – dödskallegänget (1985). Några år längre fram fick man avsätta extra tid när man skulle köpa biljett till Analyze this – Analysera mera (1999) och Analyze that! Analysera ännu mera – Du går mig på nerverna! (2002).

Det här bruket vill nog inte så många ha tillbaka. Hellre den engelska titeln än nåt som en uttråkad svensk översättare hittar på för att roa sina kompisar.

Så ibland tycker vi nog att det är rimligt att vi använder en del engelska, eftersom vi kan en del engelska. Och även om de flesta inte kan så bra engelska som de påstår att de kan så är det väl bra att kunna det och att använda det där det är s.a.s. naturligt.

Däremot kan man väl ifrågasätta poängen med att använda engelska ord där inte engelsktalande skulle använda dem. På svenska kallas bakåtstruket flottigt överklasshår backslick. Det gör det inte på engelska. Där heter det slickback. Och på svenska använder vi det engelska ordet flipper. På engelska heter dock flipper pinball machine. Och väldigt många svenskar säger att de ska gå och softa, slappna av, vila, ta det lugnt. Om man berättar för en engelsktalande ”well, I’m going to soft” så kommer den engelsktalande att se något förbryllad ut.

Ännu konstigare blir det kanske när folk pratar om idrottskedjan Stejdium, grundad i Norrköping med namn taget från det grekiska låneordet ”stadium”. Eller den gamla biografkedjan som en gång grundades av Anders Sandrew och som jag har hört mer än en kalla Sändrooos. När man hör det så kan man nästan känna att vi pratar onödigt mycket engelska. Man kan kanske undvika engelska i alla fall i svenska ord. Det blir lätt fånigt om man börjar prata som Maria Montezami för jämnan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".