Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kalle och tankefabriken

Groupie 2.0

Publicerat måndag 16 februari 2015 kl 11.12
Tidningen Okey 1984: "Undrar hur man blir en groupie"
(5:45 min)
Goldie Hawn lanserade filmen Groupies Forever 2003. Foto: Christof Stache/TT
1 av 2
Goldie Hawn lanserade filmen Groupies Forever 2003. Foto: Christof Stache/TT
Samir och Viktor. Foto: Ola Torkelsson/TT
2 av 2
Samir och Viktor. Foto: Ola Torkelsson/TT

Samir Badran sjöng i lördags tillsammans med sin kompis Viktor om att ”ta en groupie”. Men groupie har gått från sin gamla betydelse till att nu betyda ”gruppfoto” i linje med ord som ”selfie” och ”wefie”.

Min tioåring är verkligen tokig i Samir Badran och lite grann vill vara Samir Badran, åtminstone bygga lika mycket muskler som Samir Badran och krubba lika mycket kvarg som Samir Badran. Han har därför länge haft koll på att Samir & Viktor ska göra en låt i årets schlager-sm och att den låten heter Groupie.

Jag har varit lite illa till mods inför detta. Jag har anat att min son skulle lira den där låten på repeat oavsett hur usel den är, och det har väl känts sådär att ens tioåring går och sjunger om groupies.

Nu visade det sig då att groupie inte betyder groupie i låten ”Groupie”. Groupie har gått från sin gamla betydelse till att nu betyda ”gruppfoto” i linje med ord som ”selfie” och ”wefie”.

Och det är förstås sympatiskt. Samir & Viktors låt handlar om att alla ska få vara med på bild, och det har jag inga invändningar mot. Och på kuppen har också då det gamla ordet ”groupie”, som kanske inte är världens härligaste fenomen, om man inte råkar vara manlig rockstjärna, börjat betyda nåt annat. Och det kanske också är bra.

Jag säger ”kanske” för jag tycker inte alltid det är bra när ett ord plötsligt börjar betyda nåt annat. Det innebär att man får svårare att förstå varandra över generationerna. Om jag säger ”grymt” eller ”fett” till en åttifemåring så tror ju denne åttifemåring att jag pratar om något ondskefullt och något fetthaltigt och det kan leda till fruktansvärda missförstånd. Det kan uppstå små sprickor i språket som gör att vi inte riktigt förstår varandra.

Och om man nu växer upp och tänker att ”groupie” betyder ”bild av en skara människor som ler lite osäkert mot mobilkameran” så kommer man aldrig att förstår hur fruktansvärt rolig den gamla Okej-insändaren om groupies är.

Okej var som bekant en idoltidning som sålde många hundratusen ex varje vecka på åttiotalet. Den var inte minst känd för att aldrig moralisera, utan tvärtom berätta ganska ingående vad olika rockstjärnor drack och visa ganska ingående hur lite olika discodrottningar hade på sig.

Och på sin insändarsida publicerade Okej 1984 en insändare, helt utan svar eller kommentarer från redaktionen. Det står så här:

”Vi är två tjejer på 15 bast som undrar hur man blir en groupie, eftersom vi vill bli David Lee Roths eller Paul Stanleys groupisar.”

Vi pratar alltså om frontmännen i Van Halen och Kiss.

”1. Är det några speciella krav som ställs på en groupie?

  1. Hur många år måste man vara?
  2. Kan man behålla sina nuvarande intressen (hästridning och körsång) och kommer skolarbetet att komma i kläm?
  3. Vad gör en groupie mer än att guida runt popsångarna på stans sevärdheter?

Snälla ni, om det är någon som har svaren på våra frågor, så skriv till Okej. Skriv snabbt! Vi MÅSTE få veta! Signaturen GROUPIES FOREVER?”

Här kan det ju vara fråga om några som skämtar. Det KAN också vara fråga om ett par lite aningslösa tonåringar som ställer en helt uppriktigt fråga. De kanske har frågat sina pappor ”vad gör en groupie?” och pappan har blivit generad och sagt att ”ja, de … visar runt rockartister på olika museer sånt”. Det vet vi inte. Det visste inte Okej-redaktionen heller. Så de lät bli att svara, trots att de om några rimligen visste svaret.

Det här är ju rätt festligt, eller i alla fall tragikomiskt, så här trettio år senare. Den där totala aningslösheten är rörande samtidigt som den är fullkomligt absurd.

Om några år är den förmodligen fullkomligt obegriplig för unga människor, som kommer att stå förbryllade och klia sig i huvudet och tänka: ”Va? Vadå? Ville de där tjejerna verkligen jobba som gruppbilder?”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".