Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kalle och tankefabriken

När Säpo skrämmer barn

Publicerat tisdag 24 november 2015 kl 06.52
Kalle: "Kunde kollat boven innan de varnade för terrorister"
(4:46 min)
Säkerhetspolisens (Säpo) huvudkontor i Solna. Foto: Maja Suslin/TT
Foto: Maja Suslin/TT

Även Säpo består av människor och människor vill ha bekräftelse, så därför hörde Säpo förra veckan av sig. Mest för att säga ”hej, tjenare, Säpo här, vi lever fortfarande, ha det!”

Förra veckan hörde vi ju av Säpo. Det är inte så ofta. Det är ju en hemlig polis så tanken är att den inte ska höras av i tid och otid – senast vi märkte av dem var väl typ efter Palmemordet eller så. Men även Säpo består ju av människor, och människor vill ju ha bekräftelse, så därför hörde Säpo förra veckan av sig. Mest för att säga ”hej, tjenare, Säpo här, vi lever fortfarande, ha det!”

De gick ju ut och höjde säkerhetsberedskapen i landet från en trea till en fyra. Och om man får tro skriverierna efteråt så handlade det alltså om att det fanns en kille i landet som misstänktes kunna begå terrorbrott. Honom hittade de efter att de gått hem till honom och knackat dörr. De googlade på honom, hittade en adress, åkte till den adressen, där hans namn stod på dörren – och så haffade de honom. Klassiskt underrättelsearbete.

Han fanns för övrigt också på Facebook. Och vid närmare kontroll så visade det sig också att han inte är så himla misstänkt för nåt. Så kanske var tidningarna lite för snabba med att släppa hans namn. Och att utropa Säpo till hjältar. Visst, det var ju bra att de kollade upp en misstänkt, men om de nu är en hemlig polis så kunde de kanske gjort det i hemlighet.

Det är ju bättre att driva själva spaningsarbetet i hemlighet och sen, när man fångat en farlig skurk, så kan man ropa ”vi har fångat en farlig bov!” Nu var det mer att de hojtade väldigt mycket medan de spanade – ”hoho! Här kommer vi!” och sen när de väl fångat boven så blev de väldigt tysta. Eftersom boven visade sig inte vara så bovig.

Men det är ju lätt för mig att stå här och vara raljant. Jag utgår bara från vad jag läst i tidningen. Hela det här infångandet av en superhemlig terrorist som levde fullt öppet i Västerbotten kanske är en rökridå. På riktigt kan det ju vara så. Medan vi har fullt upp med att stå och häckla Säpo så kanske de håller på och fånga några riktiga terrorister. Det vet vi inte. För det är ju hemligt.

Jag menar: vi kan ju inte riktigt veta vad Säpo faktiskt pysslar med. Och vi är många som snabbt springer fram och hånar dem nu, när terroristen inte var så terroristisk, men vi vet ju inte hur Säpos information såg ut. Det är ju lätt att säga hur Säpo borde ha gjort i efterhand. Det är precis som det är jättelätt att veta hur man själv skulle ha landat ett plan eller förhindrat en olycka sen olyckan väl inträffat.

Så egentligen tycker jag mest synd om Säpo just nu. Men jag tycker nog ändå att de kunde ha väntat lite med att slå larm. De kunde faktiskt ha kollat boven innan de gick ut och varnade hela landet för terrorister. Jag känner barn som inte vågade gå ut i förra veckan för de var rädda för att bli nermejade. Och det gav ingen tröst när jag sa att det är precis lika stor risk att du blir nermejad i ditt eget hem.

Både Säpo och regering gick ju ut förra veckan och sa till oss att leva exakt som vanligt, exakt som vanligt, men vara vaksamma på allt vi ser och allt vi hör och rapportera det. Vilket är väldigt långt ifrån att leva som vanligt för min del, eftersom jag aldrig noterar nåt som händer omkring mig.

Och det där med avvikelser är också lite väl vagt kan jag tycka. Man ska notera avvikande beteende. Vad är ett avvikande beteende? Häromdan såg jag en tant som åt ett ägg på bussen – det är vad jag kallar avvikande beteende. Och sen såg jag en kille med jättelika hörlurar som spelade Drängarnas ”Vill du bli min fru” så högt att det läckte ur dem. Det är ett extremt avvikande beteende i min värld.

Och sen hälsade min granne på mig. Jag blev alldeles livrädd för det har aldrig hänt förr att nån som man sett varje dag på parkeringsplatsen i fem års tid har tyckt att det var skäl nog att säga hej. Ytterst misstänkt. Borde jag ha rapporterat det?

Och sen såg jag en kvinna som gick och log på gatan. I november! Jag ringde Säpo direkt. ”Här har vi nåt ytterst avvikande och misstänkt!”

I helgen utrymde man en biografsalong i Stockholm – och detta är sant – för att det satt vad man kallade en ”skummis” i salongen. Jag var uppe i Stockholm för några veckor sen och jag tyckte varenda en som gick förbi mig på gatan såg skum ut. De gick där med jättestora skägg och tatuerade halsar och små mössor och pratade om nån ”fet klubb” de skulle gå på. Oerhört skumt om du frågar mig.

Jag tycker det är jättebra att Säpo finns och bedriver spaning mot folk som hotar demokratin. Jag tycker inte det är lika bra när Säpo skrämmer upp barn så att de inte vågar gå utanför dörren. Det är sånt terrorister ska göra.

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".