Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
#flyktiskåne

Unga flyktingar lotsas in i samhället

Publicerat torsdag 26 november 2015 kl 15.10
"Man måste prata svenska"
(6:15 min)
Mahamud Ismail och Khochnav Abdi. Foto: Petra Haupt/Sveriges Radio
Mahamud Ismail och Khochnav Abdi. Foto: Petra Haupt/Sveriges Radio

I samband med att det kommer många flyktingar har Lund framför allt fått ansvar för betydligt fler ensamkommande barn och unga. Kommunen arbetar hårt för att få fram boendeplatser, men barnen behöver mer än tak över huvudet.

15-åriga Mahamud Ismail kom ensam från Somalia till Lund för snart två år sedan.

– Det var bra, faktiskt. Det var bra människor, och de hälsade hela tiden, men det är inte bra att man kommer ensam utan familj. Vi behöver mamma och pappa. Annars var det bra, men jag saknar min familj, säger han.

Mahamud Ismail berättar att han först bodde på ett boende för ensamkommande i Teckomatorp och sedan i Lund. Han började i förberedelseklass på Vikingaskolan, och där gick han i åtta månader. Mahamud Ismail säger att det var svårt med svenskan i början, och att han pratade engelska. Men det fick han inte göra så länge.

– Efter två veckor sa läraren att man inte fick prata engelska, utan att man skulle börja med svenska. De sa att om vi försöker, så kommer det bli bättre, säger Mahamud Ismail.

Klasskompisen Khochnav Abdi är kurd från Syrien och kom för två år sedan tillsammans med sin familj till Lund. Även han beskriver hur svårt det var med språket i början i förberedelseklassen.

– Första dagen var jag skiträdd, och jag skämdes för att jag inte kunde prata svenska. Jag lyssnade på läraren och fattade ingenting, men jag kunde klara mig med engelska. Efter ett par månader började jag kämpa för att lära mig mer svenska, och då blev jag bättre, säger han.

Det är en stor utmaning för Lunds kommun just nu att kunna bereda plats för alla i skolan, när det hittills i år har kommit över 200 ensamkommande barn till kommunen. Det gör att man inte klarar målet att alla ska börja skolan inom fyra veckor efter ankomsten. Johanna Svalin, som är lärare i förberedelseklass på Vikingaskolan, tycker att det är viktigt att barnen snabbt får plats.

– Det är otroligt viktigt, anser jag, för de behöver komma i ett sammanhang och träffa andra barn och trygga vuxna, säger hon.

Förutom på Vikingaskolan finns det förberedelseklasser på ytterligare tre skolor i kommunen. Men nu klarar inte skolorna att ta emot alla. Förra läsåret togs 80 nyanlända emot, och under hösten har det redan kommit 140. Inom kort startas förberedelseklasser på ytterligare fyra skolor, bland annat Tunaskolan och Gunnesboskolan. Utmaningen är att hitta lokaler och hinna rekrytera personal. Malin Pantzar, rektor på Vikingaskolan, säger att det ställer stora krav på skolor som tidigare inte tagit emot de här eleverna.

– Ja, det krävs att man tittar på sitt undervisningssätt och hur man jobbar med barnen. Kanske inte specifikt i förberedelseklass, utan när man tar emot dem för att integrera dem så bra som möjligt i ordinarie klasser, säger hon.

Vad är det specifikt som man måste tänka på, menar du?

– Man måste tänka på att jobba väldigt språkinriktat i alla ämnen. Barnen kommer ut på en annan språklig nivå än vad kanske resterande barn i klassen har. Då krävs det att man tänker på ett annat sätt, och det tror jag blir en utmaning för skolor som inte är så vana att ta emot.

Även på gymnasiet syns samma problem vad det gäller lokaler och att hitta personal. Ungdomar i gymnasieåldern hamnar på språkintroduktionsprogrammet på Polhemskolan, och under hösten har en klass fått flytta till Vipan. 50 nya elever har tagits in under hösten, och 20 som står i kö kommer kunna börja först efter jul.

Förutom skolan finns det ett stort engagemang för de ensamkommande barnen bland frivilligorganisationer. Rädda barnen i Lund driver ett projekt som heter Smile och där tanken är att ge de ensamkommande barnen kontakter i Lund utanför boendet och skolan. Bland annat erbjuds barnen faddrar.

– De hittar på allt möjligt. De går på bio, fikar, hjälper till med läxorna. De bjuder hem barnen till sig själva, för det är viktigt att se en plats utanför boendet för att kunna förstå samhället som man ska leva i, säger Frida Ågren, projektledare på Rädda barnen.

Du har själv varit fadder. Hur tyckte du att det var?

– Det var jättefint. Alltid när man möter nya människor får man nya perspektiv, nya reflektioner kommer upp. Jag tycker att det är väldigt, väldigt givande att kunna möta någon med helt andra erfarenheter.

Mahamud Ismail och Khochnav Abdi i dag går i en vanlig klass i åttan. Båda är nöjda och säger att de lär sig mycket svenska av sina klasskamrater. Förutom att Khochnav Abdis 20-åriga syster fortfarande är kvar i Turkiet och inte får komma till Sverige, så är allt bra i Lund, säger han.

– Allting är bra här. Det finns snälla människor. I Syrien kunde man inte ha frihet som här, och man hade inte fotbollsplaner som här. Man bara spelade på vägen. Här i detta landet känner man sig skitperfekt, för man vet att de skyddar oss, man har frihet och kan göra allting.

Mahamud Ismail, som kom ensam till Lund, bor inte längre på ett boende för ensamkommande utan hos en somalisk familj i Eslöv. Han beskriver hur det känns att ha en familj igen.

– Skitbra! Vi förstår varandra, har samma traditioner och äter samma mat, säger han.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".