Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
#flyktiskåne

80-åring lär ut svenska på språkkafé

Publicerat fredag 27 november 2015 kl 16.15
”Stora problem också i Sverige, men vi har inte krig”
(4:32 min)
Margareta Karlssons språkcafé. Foto: Madeleine Fritsch-Lärka/Sveriges Radio
1 av 2
Margareta Karlssons språkcafé. Foto: Madeleine Fritsch-Lärka/Sveriges Radio
Margareta Karlssons med sin språkgrupp. Foto: Madeleine Fritsch-Lärka/Sveriges Radio
2 av 2
Margareta Karlssons med sin språkgrupp. Foto: Madeleine Fritsch-Lärka/Sveriges Radio

I Hörby går åsikterna isär när kommunen nu planerar för fullt för att kunna ta emot ensamkommande flyktingbarn och asylsökande. En del är oroliga medan andra anmäler sitt intresse för att frivilligt kunna vara med och hjälpa till.

– Vi är ju skyldiga att ta emot dem, säger Anita Persson utanför en av Hörbys stora mataffärer.

– Jag har själv ingen synpunkt men det finns många som tycker det är fel. Att vi tar emot för många.

Hennes väninna Karina Håkansson håller med.

– Jo, det kan skapa nog oro. Det är nog viktigt att man träffar varandra för det främmande är ju ofta skrämmande.

Det börjar skymma på parkeringen utanför affären där Hörbybor på väg hem från jobbet skyndar in för att handla kvällsmat.

När jag ställer min fråga om hur de tror att det kommer att gå när fler människor på flykt nu kommer till kommunen är det knappt någon som säger något negativt eller visar någon oro. Inte när mikrofonen är påslagen i alla fall. Men till slut efter en hel del övertalning är det en kvinna som börjar prata med mig men hon vill inte säga sitt namn.

– Jag ser bara problem. Både ekonomiskt för oss som bor här och för ungdomarna. Vi har ju redan stora problem.

Hennes lösning är att stänga gränserna helt och hon är orolig att hennes tonårsdöttrar ska råka illa ut. Jag undrar om hon inte är rädd i onödan och frågar om hon känner någon som kommit hit och då blir hon tveksam.

– Nej, det har jag ju inte eller jo man träffar ju på dem då och då.

Ett stenkast från affären ligger prästgården. Runt ett bord dukat med hembakta kakor och kaffe brottas en grupp kvinnor från olika delar av världen med nya ord. Margareta Karlsson ritar och använder både händer och ibland hela kroppen för att förklara.

Hon är själv snart 80 år men bestämde sig för två år sedan att hon på nått sätt vill vara med och hjälpa till.

En dag i veckan lär hon ut svenska i sitt språkkafé, men mest populärt är den kväll de träffas och lagar mat tillsammans. I Margaretas värld är botemedlet för oron och främlingsfientligheten enkel, vi måste se till att mötas.

– Det är det som är så viktigt, att vi måste träffa varandra och se att det här är människor, precis som du och jag. Jag vet att många har det svårt, fattiga pensionärer och arbetslösa ungdomar. Vi har stora problem också här i Sverige men vi har inte krig.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".