Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kalle och tankefabriken

Julkalendrar som upprör

Publicerat tisdag 1 december 2015 kl 06.36
"Folk blir arga, nostalgiska och arga igen"
(5:17 min)
Trolltider. Foto: Jan Collsiöö / TT
1 av 2
Trolltider, en av de mera bespottade julkalendrarna. Foto: Jan Collsiöö / TT
Mysteriet på Greveholm. Foto: Andreas-Hillergren/SVT
2 av 2
Mysteriet på Greveholm, en julkalende som gillades av många. Foto: Andreas-Hillergren/SVT

Rökning, hednatro och frånvaro av snö. Julkalendern har alltid retat publiken. Men tids nog blir ilskan till nostalgi.

Idag har ju årets julkalender sjösatts och jag pratade igår om en av våra finaste jultraditioner: att gnälla på årets julkalender. Jag råkade då också säga fel på ett årtal, och det ber jag så mycket om ursäkt för. Det var 1972 som kalendern Barnen i höjden gick, den där en dam slängde ut en gran från åttonde våningen och som gjorde en centerpartistisk riksdagsman så upprörd att han skrev ett brev till radiochefen.

Det visade sig alltså att alla centerpartistiska riksdagsmän inte är ena festliga sprallfåglar som tar allt de ser med en klackspark

Jag pratade också om Trolltider, en av de viktigaste julkalendrarna för oss som växte upp sjuttiotalet. Den gick 1979 och 1985 och ses idag som en av de största kalenderklassikerna. Men då ska man dels komma ihåg att den rörde upp en hel del när den visades, eftersom vissa föräldrar tyckte att den ägnade sig åt okristligt hednadyrkande.

Och jag tror faktiskt att den skulle röra upp en hel del idag, om den visades igen. Jag har nämligen sett om den. Jag är ju sån: jag kan inte låta bli. Finns det en möjlighet att titta på nåt gammalt teveprogram så tar jag den. Det är en sjuka jag har.

Och vad såg jag då när jag tittade på Trolltider? Jo, jag såg en vätte som bor i köket hos en människofamilj och som hjälper till i hemlighet och fixar sånt som människorna inte hinner eller glömmer bort. Och vad hjälper han då till med? Jo, när mamman i människofamiljen glömmer en brinnande cigarett i ett askfat vid frukostbordet – då är vätten snabbt framme och släcker den.

Så en stor del av ett helt avsnitt av Trolltider visar alltså en närbild på en brinnande cigarett i ett askfat på ett frukostbord hos en barnfamilj. Sånt kunde man visa på bästa barnprogramstid 1979 och 1985 – 2015 tror jag faktiskt att det hade kunnat bli ett jädra liv.

Och likadant röker Sunes mamma under fläkten i Sunes jul, en annan väldigt omhuldad kalender hos dem som var i rätt ålder när den visades 1991.

Och 1994 gjordes en julkalender på Viveka Lärns väldigt älskade böcker om den lille grabben Eddie. Vad handlar den om? Jo, den handlar om hur Eddie flyttar hem till sin faster och farbror medan hans pappa är på torken.

Det väckte en del reaktioner 1994 – men jag är helt övertygad om att det skulle väcka ännu fler reaktioner nu.

Min poäng är att alla julkalendrar har väckt vrede, antingen när de har visats eller när de har visats igen tjugo år senare. Och ibland väcker de först vrede när de visas, och sen väcker de vrede tjugo år senare när det kommer en ny kalender som inte är lika bra som den kalender som visades för tjugo år sen och som alla har glömt hur vreda de blev av.

Jag har faktiskt själv varit med och skrivit en julkalender. Den hette Skägget i brevlådan. Då blev det liv för att det inte var nån snö i kalendern. Samma liv var det om en kalender som Tage Danielsson gjorde som hette Herkules Jonssons storverk, och som många recensenter sa var mycket bättre än vår kalender.

Och en annan kalender från Malmö, Mysteriet på Greveholm, blev en stor succé faktiskt. Så stor att olika Facebookgrupper drev igenom att det skulle göras en uppföljare. Och så blev det en uppföljare. Och då blev de där Facebookgrupperna besvikna för att uppföljaren inte var lika bra som den första.

Det här att de var tio år när den första gick och tjugosex när den andra gick – och kanske inte längre var lika lättimponerade av spöken – det var det ingen som tänkte på. Alla har sin bild av hur bra det var förr och ingen kommer ihåg hur det egentligen var förr. Man har bara kvar nåt varmt minne av att man satt uppkrupen i mammas knä och tittade, och när man sen blir äldre och väger hundra kilo så känns det bara konstigt att krypa upp i sin mammas knä.

Så det spelar ingen roll hur man gör: folk kommer ändå först att bli arga när de ser den, sen nostalgiska när de har glömt den och sen arga när de ser den igen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".