Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Nordvästskåne

Anna har levt gömd i fyra år

Publicerat fredag 8 januari 2016 kl 04.34
"Jag gör det för mina barns skull"
(2:05 min)
Anna lever gömd, i rädsla för att bli utvisad. Foto: Nina Sköldqvist/Sveriges Radio.
1 av 3
Anna lever gömd, i rädsla för att bli utvisad. Foto: Nina Sköldqvist/Sveriges Radio.
Frivilligorganisationer och kyrkan kan vara hjälpen som finns när de vanliga skyddsnäten saknas. Foto: Nina Sköldqvist/Sveriges Radio
2 av 3
Frivilligorganisationer och kyrkan kan vara hjälpen som finns när de vanliga skyddsnäten saknas. Foto: Nina Sköldqvist/Sveriges Radio
Lis Hamark, diakon i Raus församling i Helsingborg, kommer ibland i kontakt med personer som valt att "försvinna". Foto: Nina Sköldqvist
3 av 3
Lis Hamark, diakon i Raus församling i Helsingborg, kommer ibland i kontakt med personer som valt att "försvinna". Foto: Nina Sköldqvist

I fyra år har Anna hållit sig gömd i Nordvästskåne med sina barn. Hon är en av allt fler flyktingar i Sverige som väljer att gå under jorden.

Fler än 10 000 personer avvek under förra året efter avvisningsbeslut, enligt Migrationsverket.

Hur många av de som avviker som illegalt stannar kvar i landet är oklart, men mörkertalet tros vara stort.

Anna, som egentligen heter något annat, kom hit från Albanien för åtta år sedan. I fyra av dessa har hon levt gömd i en stad i Nordvästskåne med sina två minderåriga barn efter att ha fått avvisningsbeslut av Migrationsverket.

I höstas överklagade hon en sista gång till Migrationsöverdomstolen. Efter avslaget har hon bestämt sig för att fortsätta leva gömd, trots att påfrestningarna är stora.

– Det är mycket tufft. Det är inget jag egentligen vill göra, men jag har inget val. Jag gör det för mina barns skull, för att de ska ha en framtid i Sverige.

Anna är utbildad lärare, men har inte kunnat jobba eller studera sedan hon kom till Sverige. I dag lever hon inneboende hos en väninna och får hjälp av kyrkan och olika frivilligorganisationer med sitt uppehälle. Att flytta tillbaka till Albanien är inget alternativ.

– Det innebär för stora risker för mitt ena barn som har funktionshinder. Han skulle aldrig få den hjälp där som han får här. Jag vet inte heller vad som skulle hända med mig om jag kom dit. Det finns en hotbild mot mig där, berättar Anna.

Lis Hamark, diakon i Raus församling i Helsingborg, känner igen den utsatthet som Anna beskriver, från andra personer hon möter i sitt arbete.

- Just för kvinnor, som ofta har hand om barnen, kan situationen ibland vara extra utsatt. Man är beroende av den hjälp och det stöd man kan få. Och det finns en risk att man blir utnyttjad på olika sätt, säger hon.

Ingen vet säkert hur många personer i Sverige som valt att göra som Anna. Men uppfattningen är att det blir allt fler som håller sig kvar i landet trots avvisningsbeslut. För polisen innebär det problem av flera skäl.

Patrik Engström, chef för nationella gränspolissektionen, pekar på att det inte bara urholkar migrationslagstifningen och förvaltningsmyndigheterna att många avviker.

- Det innebär också en problematisk situation för de gömda själva som inte sällan utnyttjas som billig arbetskraft eller dras in brottslig verksamhet, säger han.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".