Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
I TV just nu

Han följde nyanländas liv i Simrishamn

Publicerat fredag 15 januari 2016 kl 10.25
"På en begränsad plats kan man få många vinklar på ett svårt ämne"
(8:46 min)
Fredrik Önnevals program Fosterland hade premiär under torsdagen. Foto: Jenny Cederbom/Sveriges Radio
Fredrik Önnevals program Fosterland hade premiär under torsdagen. Foto: Jenny Cederbom/Sveriges Radio

Igår sändes första programmet i fortsättningen på Svt:s serie "Fosterland" där tittarna får följa med journalisten Fredrik Önnevall till Simrishamn där det varit ett stort engagemang för att hjälpa människor på flykt.

– Vi startade direkt när första säsongen av Fosterland var färdig och det som fanns i våra tankar då var vad som händer med de människor som kommer hit och hur mötena för dem blir här, berättar Fredrik Önnevall.

–  Då bestämde vi oss för att istället för att vara på många platser zooma in och bara vara på en plats. Det är inte en heltäckande bild, men om man är på en liten begränsad plats får man många perspektiv och många ingångsvinklar på ett svårt ämne.

När man gör ett sådant här nedslag så kan det ju vara svårt att veta åt vilket håll det ska gå. Hur var det?

– Det vet vi fortfarande inte, det får framtiden utvisa och jag kan tänka mig att stämningen förändras hela tiden i Simrishamn och på många andra orter. Men det var spännande och häftigt att få dyka ner och se vad som hände under de här månaderna som vi spelade in programmet. Det hände jättemycket i de personers liv som vi följde visade det sig.

Hur blev du mottagen som journalist bland nyanlända men också invånarna i Simrishamn?

– Väl mottagen tycker jag. Det som var det svåra var att hitta någon som var kritisk mot flyktingmottagningen och som ville ställa upp i tv och berätta om sig själv och sitt liv. Det var många som pratade med mig om hur de kände oro men det var få som sedan ville ta steget att vara med.

Varför tror du att man vågar ta steget till slut?

– Gulli Nilsson som sedan var med i programmet litade på oss. Hon hade sett den första säsongen och sett vårt förhållningssätt där så det var nog det som gjorde att hon fick förtroende för vårt sätt att jobba. De som inte vågade handlar väl om att de är rädda för hur de skulle framställas i tv och att de skulle bli symbolen för motstånd och dessutom fortsätta att bo kvar i kommunen.

– Vi hade kunnat åka till många platser men det som är spännande med en liten ort är att alla finns på samma plats. Det är inte som Malmö eller andra storstäder där det är ganska segregerat och man lever helt olika liv, det är som städer i staden. I Simrishamn lever alla på samma ställe och går till samma affärer och på samma skola. Då måste man förhålla sig till varandra. Det tyckte vi var spännande att titta på, hur man gör, vad man har för strategier, hur man förhåller sig till varandra och hur man hittar en plats i något som man upplever som nytt.

Vi får också följa med dig till ett av världens största flyktingläger där man skulle bjuda in ett par hundra kvotflyktingar att följa med till Sverige. Hur hamnade ni där?

– Kvotflyktingar är ju den del som Sverige har åtagit sig att ta emot och det har varit 1900 förra året. Vi fick höra att Migrationsverket skulle åka ner till ett flyktingläger i Kenya på en slags utbildningsresa kallad Sverigeprogrammet. Där informeras flyktingarna om hur det går till att flyga till Sverige för de flesta har aldrig suttit på ett flygplan förr och de vet inte hur det går till praktiskt. Men de informerade om väldigt mycket annat också.

 200 kvotflyktingar fick alltså lämna allt de hade, även familj, för att komma till Sverige?

– Ja, vi får följa Mohammed hela vägen till Sverige så hans resa kommer att fortsätta hela vägen till Sverige, inte till Simrishamn utan till Uppsala.

Vilka intryck fick du från flyktinglägret?

– Skalan var så överväldigande, där fanns över 350 000 personer, och det är svårt att ta in. Sedan blev jag fascinerad av att det hade vuxit fram någon slags samhälle i lägret. De första delarna startade redan 1991 så det har gått rätt många år. Det har vuxit upp någon slags samhällsliknande konstruktion med affärer och så. Man försöker hitta någon slags tillvaro.

Fosterland sänds på torsdagar klockan 21:00 i SVT1.


 

 

 

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".