Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Malmö

Nya lungor räddade hennes liv

Publicerat onsdag 20 januari 2016 kl 16.05
"Jag hade inte mycket hopp, men så en dag kom samtalet"
(3:37 min)
Alexandra Barraclough
Alexandra Barraclough. Foto: Jonathan Hansen/Sveriges Radio

Alexandra Barraclough hade en cancerrelaterad sjukdom som bildade tumörer i hennes lungor. När hennes hopp var på väg att försvinna räddade en lungtransplantation hennes liv.

Alexandra Barraclough minns perioden innan transplantationen som en plågsam tid.

– Jag satt i rullstol och hade syrgas 24 timmar om dygnet. Kroppen och muskler förtvinar. Man kan inte ta hand om sig själv på ett sätt som man har gjort innan, säger hon och fortsätter:

– Jag hade inte mycket hopp. Jag kände hur jag levde på lånad tid och att den sakta rinner utför, men så en dag kom samtalet.

Vad gjorde du då?

– Jag ringde min man som var ute och jobbade. Han kastade sig på bussen hem. Sen ringde min mamma som körde i ilfart hem till oss. 45 minuter senare kom ambulansen och körde oss till sjukhuset i Lund. Där började förberedelserna inför operationen, säger Alexandra Barraclough.

– Det var en skräck samtidigt som att hoppet ändå kom tillbaka.

Även om det är ett stort ingrepp så gick Alexandras operation bra. Men när hon vaknade upp igen fick hon i princip lära sig att andas på nytt.

– Man andas korta andetag innan operationen, nästan som hyperventilering. Efter operationen skulle man lära sig att andas djupa, långa andetag med magen. Det är väldigt nytt när man inte har gjort det innan, säger hon.

Vad minns du från när du vaknade upp?

– Jag kommer ihåg när de tog respiratorn. Det första andetaget kändes oändligt, det tog aldrig slut. Känslan av att kunna andas på egen hand var fantastisk.

Det har varit en lång väg tillbaka till något som kan kallas för normalt liv. Men Alexandra tar ett steg i taget.

– Jag har gått på rehabilitering och det har gett mig jättemycket. Man får bygga upp muskler och nu kan jag träna igen. Jag har börjat jobba halvtid. Så sakta men säkert kommer man tillbaka till livet, säger hon.

Att hon fick det där livsavgörande samtalet efter 16 månaders väntan är hon evigt tacksam för.

– Det är en så osjälvisk gåva. Att en människas sista önskan är att få hjälpa någon annan. Det är det bästa man kan göra, säger Alexandra Barraclough.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".