Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Båstad.

"Pengar kan inte göra något åt min situation"

Publicerat torsdag 12 maj 2016 kl 18.07
Hör intervjun med Sara Lundberg här
(5:59 min)
Sara Lundberg är en av cirka 400 svenskar som man hittills vet drabbades av narkolepsi efter massvaccineringen mot svininfluensa.
1 av 2
Sara Lundberg är en av cirka 400 svenskar som man hittills vet drabbades av narkolepsi efter massvaccineringen mot svininfluensa. Foto: Nina Sköldqvist
Sara Lundberg i Båstad har levt med narkolepsi i sju år.
2 av 2
Sara Lundberg i Båstad har levt med narkolepsi i sju år. Foto: Nina Sköldqvist

10 miljoner kronor blir den högsta ersättningen till dem som drabbades av narkolepsi efter massvaccinationen mot svininfluensa. För 17-åriga Sara Lundberg i Båstad är taket på ersättningen svårt att förstå.


Det är en ovanligt varm och solig eftermiddag den här torsdagen. Sara Lundberg som studerar på gymnasiet i Båstad har varit i skolan som vanligt och sedan hos sjukgymnasten. Nu sitter hon vid köksbordet hemma i det hyrda kedjehuset som hon delar med pojkvännen. 

Sara Lundberg sköljer ner eftermiddagsmedicinen med lite vatten ur en petflaska och urskuldar sig sedan att det ser lite rörigt ut i köket. Det är svårt, säger hon att orka med allt det praktiska hemma, även om hennes kille och hon hjälps åt. I sju år har hon levt med sin narkolepsi.

På håll har Sara Lundberg följt debatten kring ett tak på ersättningen eller inte.

– Jag tror vi alla har tänkt och väntat på den här dagen. Fast det känns som att.. jag trodde inte riktigt att det skulle bli någon ändring. Det låter jättekäckt att alla kommer få tio miljoner men det är inte riktigt så det funkar. 

Hon tystnar lite och fastnar med blicken på grönskan utanför fönstret innan hon fortsätter.

– Man har ingen aning om hur mycket pengar man kommer behöva.

Själv har hon valt att inte tänka så mycket på framtiden. Hon har ett år kvar på gymnasiet, den estetiska linjen som hon går i Båstad. Sedan väntar ett plugg-in-år av ämnen hon behöver för högskolestudier. Vad hon vill bli vet hon inte.

– Jag gillar design och foto. Men jag tycker det är svårt att tänka långt framåt och planera. Jag tar det som det kommer.

Sara Lundberg har som många andra unga drabbade, vant sig vid att inte kunna detaljplanera livet och att välja bort sådan som hon inte klarar av. Som fotboll till exempel, som hon älskade att hålla på med.

En bra dag kan det bli mycket gjort. En dålig räcker inte orken och måstena hopar sig.

– Sjukdomen syns inte på utsidan. Jag ser frisk ut men utan medicinerna skulle jag inte se ut så här.

Sara Lundberg tar medicin för att kunna sova på natten, hålla sig vaken på dagarna och för att undvika kataplexiattacker. Hon kan känna sig ledsen och orolig inför framtiden men säger att hon slutat vara arg.

– Jag försöker inte drömma så mycket, för man vill inte bli besviken. Jag vill gärna ha barn en dag, men vet inte hur det blir, om det är möjligt. Tar jag inga mediciner, fungerar jag inte.

Beslutet som riksdagen väntas ta denna dag, att maximalt tio miljoner ska betalas ut per person som drabbats av narkolepsi, tycker hon är en viktig men samtidigt svår fråga att ta ställning till.

– Pengar hjälper inte. Man blir inte tröstad av det. Visst, pengar kan ge en lite hjälp i vardagen, men pengar kan inte göra något åt min situation.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".