Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kalle och tankefabriken

Ska man säga frisbeegolf eller kanske ”f-ordet”?

Publicerat tisdag 24 maj 2016 kl 10.00
"Jag kastade relativt långt i jämförelse med femåringen"
(6:13 min)
Man i park utövar discgolf.
Det är viktigt att känna till att det heter discgolf, inte frisbeegolf. Foto: ADAM IHSE / TT

Häromdagen vaknade jag plötsligt till, som om jag väckts upp ur en dröm. Och när jag såg mig omkring visade det sig att jag stod på ett rekreationsområde. Jag hade mina barn omkring mig, deras mor också, och en familj vi brukar hänga med. Och när jag tittade efter lite närmare så insåg jag att jag inte bara befann mig på ett rekreationsområde, utan på en del av ett rekreationsområde som utgjordes av en frisbeegolfbana.


Jag stod alltså och spelade frisbeegolf! Jag blev alldeles chockad, förvirrad, förundrad. Hur kunde detta ske? Hur blev det så här? När greppade jag tag om den här frisbeen? Hur hamnade jag på detta rekreationsområde? Har jag gjort detta av fri vilja eller är det rymdvarelser som sugit upp mig i sitt ufo, suddat bort mitt medvetande och sen sänkt mig ner till en frisbeegolfbana.

Så här va: den som känner mig känner inte mig i första hand som en frisbeegolfare. Jag tror oavsett hur man listar mina egenskaper – om man sätter ”dryg” på första plats, eller ”besserwisser”, eller ”tunnhårig” eller vad man nu främst ser mig som – så tror jag inte att någon hade haft med ”frisbeegolfare” ens på plats tusen.

Men tydligen är det numera sånt jag gör på helgerna – och ännu konstigare: jag tyckte det var rätt festligt. Och jag var inte alldeles värdelös på det. Jag prickade kanske inte korgen så bra, men jag kunde kasta frisbeen långt. Jag var bättre på utslag än på puttar. Sen kastade jag kanske inte frisbeen åt rätt håll alla gånger heller, men jag kastade ändå frisbeen relativt långt. Om man jämför. Om man jämför med min femåring till exempel. Den lille plutten fick ju inte iväg den mer än några meter.

Nu har jag sagt frisbeegolf här en massa gånger, och det har jag gjort för att den stora massan ska förstå vad jag pratar om. Den stora massan har kanske inte ägnat sig för mycket åt frisbeegolf heller, men säger man så så kan de flesta bilda sig en uppfattning om ungefär vad det är. Man ska pricka en korg med en frisbee på samma sätt som man i golf ska pricka ett hål med en boll. Och istället för klubba har man sin arm.

Nu heter det då inte frisbeegolf egentligen. Kanske är det rentav kränkande att säga frisbeegolf. Kanske borde jag ha triggervarnat här innan och säga att ”nu kommer jag att säga ett ord som kan vara stötande och sårande för somliga”. Nu blev det inte så, och kanske har de arga mejlen redan börjat hagla in. Kanske skulle jag inte ha sagt frisbeegolf utan ”f-ordet”.

Eller så skulle jag kallat det vad utövarna själva kallar det: discgolf. Det är inte frisbees man kastar utan discar. Discar med c. Alltså skivor. Skivgolf.

Vi gjorde ju det här, familjen och jag och vännerna, som en sorts söndagsvariation. Vi försökte visa barnen att livet består av mer än bara tevespel. Om man lämnar hemmet och går ut i världen så finns det massor av äventyr där ute. Här hemma framför dumburken har ni bara en massa torftig 3D-grafik som visar hur zombies övertagit New York eller hur universum sprängs och sånt där. Men ute i verkligheten – i naturen! – kan ni gå och kasta en skiva fram och tillbaka över en gräsmatta!

Jag tyckte att det här var en ganska sympatisk form på det sättet att den inte krävde så mycket. Det vet ju alla föräldrar som har barn med en sportaktivitet att fotbollsdojor och rollerblades och hockeyklubbor och inte ens handdukar är direkt gratis. Vad gäller discgolf tänkte jag att det här är ju bra, det kräver bara en frisbee. Eller en skiva då.

Men riktigt så är det inte, har jag läst mig till. Är man en seriös discgolfare – eller golfdiscare – så har man med sig ett gäng olika discar ut på fairway. Till att börja med ska man ha en minidisc, som man kastar ut som markör. Och sen bör man ha en driver för att kasta ut långt, en putter för den sista kortare sträckan fram till korgen och en midrange som man använder däremellan. Och sen stod det så här på en discgolfsida jag hittade: ”Övrig utrustning är tillbehör som till exempel paraply, handduk, vattenflaska och självklart en form av väska att bära utrustningen i.”

Det kändes lite som om de krystade fram det där sista, för att någon verkligen ville krysta fram så många grejer som möjligt. Och jag skulle tro att det är av samma skäl som man då tycker det är viktigt att säga discgolf: det får det hela att verka lite seriösare. Behöver man många grejer, så många grejer att man till och med behöver en väska, så är det mer en riktig sport än om du bara ska kånka runt på en frisbee.

Och kallar du frisbeen disc så blir det på nåt vis ännu seriösare. Då är det ingen sån där hobby som folk har i sommarstugan, då är det inget tidsfördriv man gör på stranden, utan då är det en Sport!

På samma vis blir ju folk som håller på med minigolf mycket upprörda om man säger minigolf. Det heter bangolf. ”Minigolf” låter ju som barnvarianten av golf, som om det är en sorts förkrympt variant av en riktig sport. ”Bangolf” låter ju som om det är golf. Eftersom vanlig golf också spelas på bana. Så kallad golfbana.

Och likadant så får man ju inte säga ”hockeyspel” om såna där hockeyspel du vet. ”Hockeyspel” får det hela att verka oseriöst, tycker utövarna. Det ska istället heta ”bordshockey”. Så att det förhåller sig på samma sätt till hockey som bordtennis förhåller sig till tennis.

Vad är det jag försöker säga? Ingen aning, det här var lite reflektioner utifrån att jag – till min egen förvåning – upptäckte att jag spelade frisbeegolf och – till min ännu större förvåning – upptäckte att jag i själva verket inte spelade frisbeegolf utan discgolf.

Och allt det här gör mig så glad. Jag är fyrtio fyllda och fortfarande finns det hur mycket som helst kvar att upptäcka.



Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".