Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Malmö

Kaj fick nog av bilbränderna

Publicerat torsdag 25 augusti 2016 kl 12.04
"Jag vill se min son växa upp"
(5:04 min)
Brandmannen Kaj Engelke fick nog av bilbränderna och skrev en uppmärksammad insändare om hur det är att jobba som brandman.
Brandmannen Kaj Engelke fick nog av bilbränderna och skrev en uppmärksammad insändare om hur det är att jobba som brandman. Foto: Martina Greiffe/Sveriges Radio

Den senaste tidens många bilbränder runt om i Sverige upprör många. Men hur är det egentligen att vara den som kämpar mot elden? Brandmannen Kaj Engelke har släckt många bilbränder den senaste tiden och frustrationen i honom ledde till en väldigt uppmärksammad insändare i Sydsvenskan.

Vad var det som fick dig att skriva den här insändaren?

– Vi hade fysträning på jobbet och en kollega och vän som jag jobbat tillsammans med väldigt länge avbröt plötsligt träningen för att han hostade blod. Vi har ett koncept som heter Friska brandmän där vi pratar om riskerna som vi utsätts för, allt vi andas in, att vi har dubbelt så hög risk att drabbas av cancer än andra människor i andra yrkeskategorier. Jag tänkte för mig själv: måtte det inte vara lungcancer.

– Sen kom jag hem och läste andra insändare som pratade om bilbrandsfenomenet och kände att nu får det vara nog. Så jag satte mig och skrev en insändare om hur vi ser på saker och ting och hur vår vardag ser ut, hur vi känner när vi är på plats.

Hur ser din vardag ut när du är på till exempel en bilbrand?

– Det har skiftat lite. År 2009, det sinnessjuka året som jag ser det, när kravallpoliser stod i full mundering och det var skottsäkra västar på brandmän, det dundrade gatstenar i plexiglaset på sköldarna som poliserna höll upp för oss brandmän när vi skulle släcka bränder, det är inte riktigt så idag.

– Nu har vi en annan bild som inte är speciellt trevlig och det är att när vi släcker bilbränder i de här områdena så måste vi närma oss från specifika håll, vi får inte gå för nära bilen som brinner eftersom det ibland tyvärr finns handgranater i bilarna. Och jag kan ibland känna att jag föredrar gatsten än handgranater faktiskt. Så även om vår riskbild har förändrats lite så känns det väldigt mycket farligare än innan.

Vad får det dig att känna?

– Jag blir trött. Det är onödigt, oavsett anledning så är det inte rätt väg att gå att bränna en bil.

Hur känner du för risken att få i sig farlig rök från bränderna?

– Jag känner att jag vill bli minst 100 år gammal så att jag får se min son växa upp och bli gammal han också. I den här takten så är risken stor att jag inte blir så gammal. Eftersom jag älskar mitt jobb och kommer att fortsätta att jobba med det här så kommer jag att fortsätta att andas in den här skiten på daglig basis. Men jag kommer att fortsätta att göra det tills det inte brinner bilar längre, så enkelt är det.

Hur ska man göra för att få det här att sluta?

– Jag är förespråkare för det personliga ansvaret. Det finns personer som har sagt det här bättre än jag, Ghandi sa till exempel ” Be the change you want to see in the world” och om man då vill se en värld som brinner, då sätter man eld på bilar. Vill man inte det så tar man sig i kragen, klipper sig och skaffar ett jobb.

Vad har du fått för respons från människor som läst din insändare?

– Det har överväldigande varit positiv respons. Privatpersoner som jag aldrig har träffat mailar mig, ringer och kommenterar på Facebook. Insändaren har publicerats på engelska och norska, den sprider sig och det finns ett budskap som jag tror träffar folk i hjärtat. Det gläder mig och jag uppskattar all positiv respons.

Men nu har du bestämt dig för att flytta från Malmö?

– Som jag sa så har man ytterst ansvar för sig själv men jag har också ytterst ansvar för min son och jag vill att han ska växa upp med sin far. För mig är Linköping en tryggare stad just nu och jag vill ta den energi som jag har nu och bevara den och låta den växa och frodas i min hemstad där min son kan komma närmare sin familj och där jag också kan känna mig tryggare. För min vardag är just nu otrygg. Jag mår inte helt bra här längre, Malmö är inte den stad som jag mår bra i och min son har rätt till en far som mår bra och som har energi till att ta hand om honom.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".