Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Världens barn 2016

Barn lever under slavliknande förhållanden

Publicerat måndag 26 september 2016 kl 09.25
"Jag gillar inte att jobba alls"
(5:56 min)
Barn som jobbar i teshop i Burmas största stad Rangoon. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio
1 av 7
Barn som jobbar i teshop i Burmas största stad Rangoon. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio
På andra våning finns den här sovsalen, för flickor. När de inte jobbar sover de här. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio
2 av 7
På andra våning finns den här sovsalen, för flickor. När de inte jobbar sover de här. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio
Sovsalen för flickor som arbetar på en av teshopparna i Rangoon. Foto: Thomas Lingman
3 av 7
Sovsalen för flickor som arbetar på en av teshopparna i Rangoon. Foto: Thomas Lingman
Sovsalen på teshoppen. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio
4 av 7
Sovsalen på teshoppen. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio
Flickornas garderob i sovsalen. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio
5 av 7
Flickornas garderob i sovsalen. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio
Pojkar som jobbar i teshop i Rangoon. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio
6 av 7
Pojkar som jobbar i teshop i Rangoon. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio
Teshoppen är en mindre restaurang, där det serveras enklare rätter och framför allt te. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio.
7 av 7
Teshoppen är en mindre restaurang, där det serveras enklare rätter och framför allt te. Foto: Anna Carlsson/Sveriges Radio

12-åriga Papa Chu och 14-årige Izo jobbar 12 timmar per dygn. De har ingen närhet av föräldrarna, de kan inte gå i skolan och har ingen relation till fritid eller framtid.

Papa Cho jobbar som diskare, hon tycker inte jobbet är så svårt men på frågan om vad hon gillar mest med arbetet på teshoppen så svarar hon snabbt:

Jag gillar inte att jobba alls, jag vill hellre gå i skolan.

Papa Cho jobbar 12 timmar per dygn, går på vid fem på kvällen, jobbar hela natten och somnar efter klockan fem på morgonen. På frågan om vad hon tycker om att barn tvingas arbeta så svarar hon att hon inte har några känslor eller tankar om det.

I Burmas största stad, Rangoon, är det vanligt att barn jobbar och bor i teshoppar, enklare restauranger som serverar lättare mat och te. Det är barn från sex, sju år och uppåt som jobbar där och de har mer eller mindre blivit sålda av sina fattiga föräldrar till teshoppsägare.

Jobbar nästan dygnet runt

Förhållandena i teshopparna är ofta vidriga, i alla fall i våra ögon. Barnen jobbar sju dagar i veckan, de får sova fyra-fem timmar per natt och har inga riktiga sovplatser utan sover på borden.

De har inte några myggnät utan tvingas andas in lukten av myggspiraler som står utplacerade, något som inte är så hälsosamt. De har ofta inte tillräckligt med kläder och de blir illa behandlade, slagna och trakasserade och i värsta fall sexuellt utnyttjade av teshoppsägaren. De har ingen närhet eller trygghet av föräldrarna, som ofta bor långt ifrån. Det berättar Matchu Chu som jobbar för Action for Dignity and Development, ADD. ADD får stöd av Världens barn-insamlingen och de jobbar för att förbättra barnens situation i teshopparna och för att minska våldet mellan barn och ägare.

Varje dag blir jag vittne till att teshoppsägare kränker barns rättigheter. Gör inte barnen som ägarna säger blir de slagna och det värsta är när barn blir sexuellt utnyttjade, men situationen har blivit bättre sedan vi började arbeta med ägarna och barnen.

Det är fattigdomen som tvingar föräldrarna att offra sina äldsta barn för att kunna klara försörjningen och det är inte helt ovanligt att föräldrarna får en eller två årslöner i förväg av teshoppägaren och då har barnen ingen möjlighet att ta sig därifrån, barnen själva får inga pengar.

14-årige Izo jobbar som servitör i teshoppen.

Kunderna är oftast snälla men ägaren skriker på mig när jag smygtittar på tvn som finns i teshoppen.

Izo gillar att titta på film men det är inte förrän efter jobbpasset efter kl 23, när det är lite lugnare, som han kan få se på film.

"Behovet är enormt"

De här barnen har det förhållandevis bra, de har hamnat under ADD:s vingar. Efter att ADD, som alltså får stöd från Världens barn-insamlingen, börjat att jobba med teshoppägaren så har de infört skiftarbete, så istället för att få fyra-fem timmars vila får de nu 12 timmars vila.

Barnen har fått utbildning om sina rättigheter. ADD bjuder också in barn som går i Rangoons skolor för att skapa ett fadderskap. De har också skapat mobila bibliotek där det finns lite böcker att läsa.

– Behovet är enormt, det är bara 100 barn som är involverade än så länge, säger Matchu Cho som jobbar i ADD, Action for Dignity and Development.

Det är ingen som kan kännas sig nöjd i nuläget, jag kommer att kämpa för de här barnen så länge jag lever. Det är ju barnen som är framtiden.

ADD från stöd genom Diakonia som ingår i Världens barn-familjen.

Så funkar det i Burma

En tredjedel av alla barn i Burma får inte gå i skolan utan tvingas arbeta, enligt FNs beräkningar. Barnen jobbar i restauranger och teshoppar, fabriker och inom jordbruket.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".