Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kultur

Här går döden i strejk

Publicerat fredag 31 mars kl 06.44
Regissör om operan: "En enorm fredsappell"
(3:18 min)
bild
1 av 2
Harlekin - Wiktor Sundqvist; Döden - Nils Gustén. Foto: Katja Sund
Maria Sundqvist, regissör och konstnärlig ledare för Operaverkstan Foto: David Richter
2 av 2
Maria Sundqvist, regissör och konstnärlig ledare för Operaverkstan Foto: David Richter

Om hur döden går i strejk handlar kammaroperan "Döden säger nej" som har premiär på Operaverkstan, Malmö operas barn och ungdomsavdelning.

Der Kaiser von Atlantis som den heter i original skrevs i koncentrationslägret Theresienstadt 1943 av kompositören Viktor Ullman och librettisten Peter Kien. Stycket hann aldrig uppföras innan de båda deporterades och dog i Auschwitz. Men operan finns kvar.

– Som jag har valt att läsa den, så är det en enorm fredsappell, säger regissören Maria Sundqvist.

I operan har en kejsare förklarat totalt krig. Men Döden har tröttnat på allt krigande och låter ingen dö. På slagfältet blir det mesta med andra ord meningslöst. Ingen kan ju vinna. Och kejsaren måste till slut inse att utan döden kan människan inte leva.

– Att hedra livet, att få leva sitt liv och dö värdigt. Det handlar den om på ett plan. Men också om att döden och livscykeln är en förutsättning för vårt liv. Att vi ska vårda vårt liv. När man står inför livet slut blir det en betraktelse över hur man förvaltat livet och vad man har tagit vara på, säger hon.

Ska man se operan som en metafor för de hemskheter som utspelade sig under världskriget?

– Det kan man göra, men jag skulle hellre se det som ett exempel på konst som motkraft, eller exempel på hur man kan bearbeta en situation man befinner sig i och kanske till och med ett exempel på hur man kan försonas med en situation man befinner sig i.

Hon tycker inte att man i operan direkt kan skönja den verklighet som upphovsmännen, Viktor Ullman och Peter Kien, befann sig i. Däremot deras lust att skapa, att få berätta en viktig berättelse och använda sig av sitt konstnärliga språk, som hon uttrycker det.

"Döden säger nej" innehåller tydliga, nästan arketypiska, rollkaraktärer - döden, kejsaren, trumslagaren, pojkflickan och harlekin. Musiken är kraftfull, och på scen är det starka färger: fonden skiftar mellan rött, blått och gult. Det visuella har låtit sig inspireras av konstnären och regissören Robert Wilsons estetik, men också av dadaismen som ju också var en form av fredsrörelse.

– Det var mot första världskriget som den konstnärsgenerationen reagerade, och det råkade vara hundra år sedan dadarörelsen föddes, så vi har hämtat vårt visuella uttryck ur dadarörelsen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".