Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Helsingborg

"Hotelliggaren" - allt går fel och sedan är farskarusellen igång

Publicerat måndag 8 maj kl 15.49
Eva Rydberg: "Publiken vet allt, hela hemligheten, men vi på scen ska försöka ljuga!"
(4:17 min)
Ensemble Hotelligaren.
1 av 2
Foto: David Richter/Sveriges Radio
Ensemble Hotelligaren
2 av 2
Foto: David Richter/Sveriges Radio

Otrohet, lögner och missförstånd. Eva Rydberg och Fredriksdalsteatern i Helsingborg satsar i sommar på fars-klassikern "Hotelliggaren". Pjäsen har fått en bearbetning och ny översättning av Sven Melander som även står för regin.

Som vanligt smattrade fotoblixtarna när Fredriksdalsensemblen mötte pressen. Den här gången dundrade även Big Ben. För "Hotelliggaren" utspelas i London på hotellet Westminster. Där är Eva Rydbergs karaktär hotelldirektör, men där har även en parlamentsledamot tagit in för att träffa älskarinnan.

Och för att hustrun inte ska ana något har han bett assistenten underhålla henne. Allt går såklart fel och sen är farskarusellen igång. På Fredriksdal skiftar man mellan olika komedigenrer, men i år föll valet på "Hotelliggaren".

– Det var länge sedan det var fars. Men jag tycker den är så rolig. Det är situationer där publiken vet allt, hela hemligheten, men vi på scen ska försöka ljuga, det är jätteroligt, säger Eva Rydberg.        

Den mest kända av farsmästaren Ray Cooneys pjäser är "Kuta och kör", därefter "Hotelliggaren". Den är ganska ofta spelad. Sverigepremiären var 1984 och även den gången var det Sven Melander som översatte. När han nu själv ska regissera, har han gjort en ny bearbetning, av pjäsen som utspelas under Thatchers 80-tal.

– Det är en tekniskt sett väldigt driven fars. Och det finns flera bra roller, det är inte bara en eller två som driver, utan fyra eller fem. Och det gör att den blir väldigt kul, säger Sven Melander.

Nu har du både uppdaterat och återfört den till 80-talet?

– Ja det kan man säga. Jag har översatt pjäsen en gång till, men med 30 år äldre ögon. Cooney har tillfört några grejer, han har skrivit om. Och det jag har gjort är att rensa lite i språket. Det har blivit lite effektivare och mer anpassat efter dagens läge.

Det är inte den enda av Ray Cooneys farser som har en komplikation som bygger på otrohet. Men det är inte otroheten i sig vi skrattar åt, tror Sven Melander.

– Vi skrattar nog inte åt otroheten. Den är bara startmotorn. Det man skrattar åt är farsens mekanik, att en människa gör något moraliskt förkastligt, och sen tar till en lögn. Lögnen har konsekvenser och de konsekvenserna måste styras undan med en ny lögn. Det gör att en person, som i grund och botten är rejäl, snäll och trevlig, utvecklas till en fullständigt patologiskt lögnare som kan ljuga om vad som helst och på slutet fullständigt utan ansträngning. Det är den förvandlingen som jag tycker är fascinerande.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".