Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Danmark

Performance-artisten Marina Abramovic ställer ut på Louisiana

Publicerat tisdag 20 juni kl 17.05
Marina Abramovic: Det är genom att uppleva smärta som man frigör sig från den
(4:41 min)
Kvinna med långt mörkt hår sitter framför ett fönster och en bokhylla.
1 av 4
Marina Abramovic ställer ut en retrospektiv över sin långa karriär. Foto: David Richter/Sveriges Radio
när verket kopieras på Louisiana
4 av 4
När verket med nakna i dörröppningen återskapas på Louisiana

Marina Abramovic, en av performancekonstens stora förgrundsgestalter och superstars, ställer ut på konstmuseet Louisiana i Danmark.

Utställningen som kommer närmast från Moderna museet i Stockholm är en stor retrospektiv över hennes långa karriär - fylld med ofta spektakulära performances.

På utställningen visas hennes verk genom filmer, bilder och beskrivningar, och med ersättare som återuppför ett av hennes tidigare verk.

I snart ett halvsekel har hon fascinerat och utmanat med sin konst. Ofta, i alla fall under hennes tidigare år, med till synes smärtsamma inslag. 1975 i verket "Lips of Thomas" piskade hon sig själv, rispade en stjärna på magen med rakblad och lade sig på isblock. Performancen slutade först när publiken stoppade verket av hänsyn till hennes hälsa.

Det är genom att uppleva smärta som man frigör sig från den och tillåter sin medvetenhet att upptäcka en ny verklighet.

En annan gång satt Abramovic på en stol och borstade sitt hår tills det började blöda, samtidigt som hon rabblade verkets titel "Art must be beautiful, artist must be beautiful". Verken där hon pressat sig fysiskt har varit många. Men smärtan i sig är inte viktig, däremot ett arbetsredskap.

– Det är genom att uppleva smärta som man frigör sig från den och tillåter sin medvetenhet att upptäcka en ny verklighet, säger hon.

På 70-talet och 80-talen gjorde hon många av sina performances ihop med dåvarande partnern Ulay, även här till en början med kraftfulla uttryck. Som i ett verk där de satt mittemot varandra och utdelade örfilar, eller en annan performance där de skrek varandra i ansiktet tills den ene tappade rösten.  Efter ett besök i Brasilien startade dock hennes intresse för spiritualitet och då tog också hennes konst en riktning mot lite lugnare uttryck. Hon säger att det blev mer intressant att pusha sig mentalt.

Det finns en dålig sida och en bra sida. Den dåliga är att du har mindre och mindre tid, den bra är att jag når en ung generation.

Uppmärksamheten kring henne har däremot inte lugnat ner sig. Tvärtom. 2010 kom hennes mest uppmärksammade utställning. Den på MOMA i New York som innehöll verket "Artist is present". Abramovic satt hela dagar på en stol och besökare kunde sätta sig mittemot och utväxla blickar. Det hela pågick i tre månader. Tusentals stod i kö och Abramovic blev superstar. Berömmelse har två sidor, säger hon.

– Det finns en dålig sida och en bra sida. Den dåliga är att du har mindre och mindre tid, den bra är att jag når en ung generation. En publik som är stor och inte bara konstpublik. I början hade jag en publik på 30 - 40 människor, och de flesta var mina vänner. Idag har jag hundratusentals och de flesta är mellan 14 och 18 år gamla. Det är varje konstnärs dröm.

Jag tycker inte om att titta tillbaka, därför att jag gillar att leva i nuet. 

Men visst kan uppmärksamheten kring henne som person ibland stå i vägen för verken, alltså att människor kommer för att se kändisen och missar konsten.

– Det är sant. Det är därför jag mer och mer gör en form av gemenskaps-performance där jag själv inte är uppträder, säger hon.

Då tränar hon istället andra, gör mycket bakom och delar med sig av sin erfarenhet. Därför att, berättar hon, så fort hon själv dyker upp så vill folk ta selfies eller att hon ska signera böcker och missar poängen.

Även till utställningen på Louisiana har hon anlitat medhjälpare. En grupp personer har varit på träningsläger och används nu för att i skift stå nakna i en dörröppning, där besökarna kanske en aning generade kan tränga sig förbi. Det hela är upprepning av ett verk som Abramovic och Ulay gjorde för många år sedan.

Hennes inställning till retrospektiva utställningar är annars en aning ambivalent.

– Jag tycker inte om att titta tillbaka, därför att jag gillar att leva i nuet. Allt mitt arbete handlar om nutid.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".