Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Klättring

Föll 11 meter – så tog han sig tillbaka

Publicerat fredag 11 augusti kl 04.44
"Jag ramlade -- och jag bara fortsatte ramla"
(4:35 min)
För sex år sedan råkade Olof Jilkén ut för en klätterolycka och skadade ryggen svårt.
1 av 3
Olof Jilkén Foto: Anna Landelius/Sveriges Radio
Foto: Anna Landelius/Sveriges Radio
2 av 3
Foto: Anna Landelius/Sveriges Radio
Foto: Anna Landelius/Sveriges Radio
3 av 3
Foto: Anna Landelius/Sveriges Radio

Fler och fler svenskar börjar klättra och därför skadar sig också fler och fler, enligt Svenska klätterförbundet. För sex år sedan föll Olof Jilkén från en hög klättervägg och fick en allvarlig ryggmärgsskada.

 – Jag klättrade upp och jag visste att det var ganska lätt de första tio meterna men sedan blev det mindre grepp. Så minns jag att jag slängde mig efter ett grepp och så fick jag inte tag i det och så ramlade jag. Och så bara fortsätter jag att ramla. Och jag känner det i kroppen; nej, det här kommer inte att gå bra.

Hela kroppen bara fryser till och sen: smack! och sen svimmade jag.

Han föll elva meter den där septemberdagen för sex år sen. Det var den sista klätterleden för dagen och både han och hans kompis var nog lite trötta, säger han. Så de glömde att kolla så att Olof var säkrad i sin sele.

– Men jag var bara avsvimmad i tio sekunder men när jag vaknade upp så kände jag att jag var helt paj. Jag har aldrig känt mig så trasig i hela mitt liv. Det var som att jag inte hade kontakt med kroppen.

På sjukhuset konstaterades att Olof hade fått en allvarlig ryggmärgsskada, hans hälar hade krossats i fallet och svanskotan var också skadad. Det blev en åtta timmar lång operation och efter det två månaders sjukhusvistelse. En av läkarna sa att han skulle förbereda sig på ett liv i rullstol.

– Det var otroligt tufft att höra. Jag vet att jag grät och kände mig så förtvivlad den dagen. Men i mig så växte också en övertygelse om att det är ingen annan som kan bestämma det åt mig. Blir det så så blir det så. Men jag behöver göra allt som står i min förmåga att ta det så långt som jag bara kan.

Före olyckan bodde Olof med sin fru och sin fem månader gamla son i en lägenhet i Göteborg. Han var egen företagare och fysiskt väldigt aktiv. Han sprang, klättrade, yogade och spelade tennis. Det var en lycklig period, säger han. Tiden efter olyckan fylldes av rädsla och osäkerhet, hur mycket skulle han kunna klara av själv? Olof valde att hantera alla känslorna med sjukgymnastik. Varje dag.

– Sakta sakta med träget arbete så gick jag över till att gå med rullator. Sedan var det dags för kryckor. Det tog mig drygt ett år innan jag vågade lämna de här grusvägarna och gå ut i skogen och bara plocka svamp.

Det är den typen av segrar som är riktigt mycket värda och som höjer kvaliteten på mitt liv.

Varje år drabbas mellan 120 och 150 personer av en ryggmärgsskada på grund av en olycka. Fallolyckor är idag den vanligaste orsaken till att man får en sådan här skada.

Ganska snart efter olyckan flyttade Olof till Skåne närmare sin familj och idag bor han och hans son i ett litet hus, nära naturen. Olyckan fick honom så småningom att blicka inåt och söka svar på vem han egentligen är och hur han vill leva sitt liv.

– I dag känner jag generellt sett en väldigt stor frid. Ett väldigt stort lugn. Jag lever mycket mer i nuet helt enkelt. Det är en stor kraft i det. Det finns en stor ödmjukhet inför att jag inte kan kontrollera livet. Det är bara för mig att hänga med liksom.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".