Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

Thea von Harbous dramatiska liv av Nathaly Salas

Publicerat torsdag 20 december 2007 kl 15.49
1 av 2
Betty Stern, Thea von Harbou och Fritz Lang (Foto: SVT Bild)
2 av 2
Fritz Lang (Foto: SVT Bild)

Mitt under Berlins fjärde filmfestival 1954, snubblar den då 66-åriga Thea von Harbou i biografen Delphi Palats trappa. Minuter tidigare hade hon mottagit stående ovationer efter galavisningen av  Den obesegrade döden, hennes internationella genombrott från 1921.  Von Harbou, som under 20-, 30- och 40-talet var Tysklands mesta manusförfattare och en av landets mest ryktbara personligheter, avlider kort därefter.

Galavisningen av Den obesegrade döden med sin tragiska efterföljd kom att utgöra kulmen på den politiskt belastade Thea von Harbous återupprättelse. En filmiskt makaber grande finale för ”de tyska filmmanuskriptens urmoder”, som hon ju kom att kallas. Nio år tidigare, 1945, var hon internerad och belagd med yrkesförbud på grund av sitt nära samarbete med den nazistiska regimen. Thea von Harbou, vars sista arvode från Tredje Riket utbetalades endast några dagar före andra världskrigets slut, kom att arbeta både som monterare och byggnadsarbetare fram till 1949, då yrkesförbudet upphävdes.

Motsägelser och snabba kast präglar von Harbous livshistoria, såväl som hennes arbete.

Den adliga Thea Gabriele von Harbou var en emanciperad, modern yrkeskvinna. Hon var en omvittnat utsökt värdinna, som styrde hushållet med lätt hand och i enlighet med sin makes arbetstider. Stenhård vid ekonomiska förhandlingar och generös familjeförsörjare. Övertygad abortförespråkare (i en tid då detta var straffbart) och konservativ författare med den dygdiga kvinnan som ett av sina främsta motiv. Hon var också trosviss nationalsocialist som ändå inte tvekade att ingripa då judiska vänner såg sig hårt ansatta av hennes egna partikollegor. Hon blev bespottad som storsäljande romanförfattare och senare hyllad för sina filmmanuskript.

Efter en tidig litterär debut som femtonåring kom Thea von Harbou under en rad år att arbeta som teateraktris. Hon mötte sin förste make, skådespelaren Rudolf Klein-Rogge vid Stadsteatern i Aachen. Kort efter deras bröllop stängdes teatern på grund av första världskriget och Thea, som hade en rad släktingar att försörja, beslöt sig för att satsa helt på skrivandet. Hennes böcker, med titlar som De stridbara germanskorna och Du unge vakt vid Rehn såldes med stor framgång och trycktes i 20 till 30 upplagor.

Då hon träffade den unge regissören Fritz Lang för första gången, i samband med filmatiseringen av hennes roman Den indiska gravvården, hade hon redan inlett sin bana som stumfilmsförfattare. De kom att göra filmhistoria och en makalös filmkarriär tillsammans under hela 20-talet, med filmer som Nibelungen, Dr. Mabuse - spelaren, M, Den obesegrade döden och inte minst megasatsningen Metropolis. Fritz Lang och Thea von Harbou gifte sig 1922 och levde sedan tillsammans i över tio år, ett äktenskap som framförallt bestod av arbetsgemenskap. Von Harbou skrev alla manuskript till Langs filmer under den här tiden. Hon etablerade sig som en av Tysklands främsta manusförfattare och samarbetade med den tidens stora tyska filmregissörer. Det glamorösa paret Harbou-Lang utgjorde en central del av Berlins sociala elit, ordnade fester och bevistade premiärer och boxningsmatcher. Deras sista filmsammarbete blev Dr. Mabuses testamente, som förbjöds av den nationalsocialistiska regimen 1933. Samma år lämnade den judisk-ättade Fritz Lang Tyskland. Thea, som nu träffat den man som kom att bli hennes livskamrat, indienfödde Ayi Tendulkar, blev kvar i landet.

Under tiden i Tredje rikets tjänst anpassade Thea von Harbou sina manuskript i allt väsentligt till den nazistiska ideologin. Hon skrev såväl underhållningsfilmer som rena antisemitiska propagandafilmer. Hon var också flitigt anlitad för att justera andra författares verk till regimens syften och åtnjöt en mycket hög lön, såväl som andra hedersbetygelser. Hon engagerade sig starkt för Tysklands indiskättade befolkning. Thea von Harbou gick med i Nationalsocialistiska arbetarpartiet 1940. Hon arbetade vid sidan av som frivillig i den tyska arbetarfronten, bl a med att svetsa snökedjor och att vårda svårt sårade på lasarettet Berlin-Westend ända till krigsslutet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".