Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Om Radioteaterns uppsättning av Fröken Julie

Publicerat fredag 11 april 2003 kl 16.22
Strindberg CD

av Anders Carlberg.

Ur Radioteaterns arkiv:

Härmed tar jag mig friheten hembjuda Svenska Dramatikens första Naturalistiska Sorgespel, och jag ber Er att icke lättsinnigt rata det att Ni sedan må ångra Er...!

Så skriver Strindberg i ett brev till Karl Otto Bonnier den 10 augusti 1888. Erbjudandet gäller Fröken Julie, och just för att inte framstå i lättsinnig dager ratar förlaget stycker såsom ''alltför riskabelt, alltför naturalistiskt för oss'', en refusering som Karl Otto Bonnier sedemera betecknar som ''det största förläggarmisstag jag och min far någonsin gjorde oss skyldiga till''.

Pjäsen skrevs alltså sommaren 1888. Strindberg bodde med sin familj, tre barn och hustrun Sisi von Essen, som inhysingar på ett förfallet gods utanför Köpenhamn. Svälten hade hunnit en bra bit innanför dörren, han var skyldig alla pengar och Siri, skådespelerskan som genom att följa honom hade avstått från att uppträda, var han skyldig en roll; inte på sex år hade hon stått på en scen.

På godset finns en förvaltare, en smidig halvelegant herre som Strindberg tycker liknar en tattare. Enligt den lokala befolkningen har förvaltaren en förbindelse med grevinnan - i själva verket är han hennes oäkte halvbror, till yttermera visso försedd med en tonårsdotter som anklagar Strindberg för att utnyttja henne, ett rykte Strindberg så småningom tvingas medge äger en viss sanningshalt. Livet kunde te sig ljusare...

I ett brev till Heidenstam avslöjar Strindberg sina nattsvarta tankar men ''för att begå självmordet jag planerar, måste jag ha kraft. När jag är trött önskar jag dö, men har ej styrka (mod) att utföra det.''

''Den som gjorde allvar av sina föresatser'', skriver Gunnar Ollén i Nationalutgåvans kommentar till Fröken Julie, ''var däremot författarinnan Victoria Benedictsson. Natten mellan den 21 och 22 juli 1888 tog hon livet av sig med en rakkniv (samma dödssätt som Strindberg skulle låta Fröken Julie välja i dramat). Det skedde på Leopolds hotell i Köpenhamn'', där Strindberg själv hade bott några månader tidigare. I mars året därpå fick Fröken Julie sin urpremiär, också det i Köpenhamn, men det kom att dröja ända till 1904 innan en svensk teater vågade sig på denna beska brygd av midsommarnatt, självmord och tidelag (Strindbergs ironiska karaktäristik av förhållandet mellan grevinnan och betjänten).

Kön mot kön, klass mot klass. Siri fick sin roll. I Köpenhamn var det hon som spelade Julie, men hon gjorde det först efter att ha fått sin make att skriva om en replik. När Jean i början av pjäsen berättar vad som hände på stallbacken då grevinnans förlovning bröts låter hon fästmannen springa över ridspöet ''som en hund man lär hoppa. Han sprang två gånger och fick ett rapp för varje gång; men tredje gången tog han ridspöet ur handen på henne, bröt det i tusen bitar; och så gick han''. Innan Strindberg skrev om den, löd repliken: ''...tredje gången tog han ridspöet ur handen på henne och drog en strimma över hennes vänstra kindben; och så gick han''!

Ingmar Bergman, som var den förste att använda sig av den ursprungliga repliken, misstänker att det var Siri von Essen som vägrade göra come-back med ett illrött ärr i ansiktet, Alternativet att spela vitpudrad somen clown var kanske inte så mycket bättre. I radioföreställningen behåller vi ärret - eller pudret. Lyssnaren väljer själv.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.