Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Radioteaterhistoria 1960-talet

Publicerat måndag 12 december 2005 kl 15.12
Gun Arvidsson och Carl-Olof Lång under arbetet med William Shakespeares Macbeth 1961. (Foto: RiR 9/61)

I samband med TV:s genombrott under åren omkring 1960 tvingades Radioteatern till vissa omstruktureringar. Framför allt ökade antalet reprissändningar och på så sätt kunde man i viss mån behålla sina fina lyssnarsiffror.

1961 var Shakespeare årets dramatiker i Radioteatern. För en dynamisk teaterverksamhet är det viktigt att få spela med sökarljuset över vida fält och experimentera med skilda uppslag utan att känna sig hänvisad till en enda kategori av pjäser och författare. Därmed gagnas förmodligen bäst Radioteaterns primära intresse: att stimulera författare att skriva radiodramatik och sedan spela deras pjäser.

Förutsättningarna för denna gynnsamma relation mellan bearbetade scenpjäser och rena radiopjäser är naturligtvis att man verkligen kan räkna med ett aktivt intresse från goda dramatiker. Palle Brunius och hans medarbetare slog in på en linje som påminde om Per Lindbergs 30 år tidigare. Spelåret 1961/62 började Radioteatern bjuda in författare till konferenser, där man dryftade radioteaterns villkor och tog upp personliga kontakter i syfte att få fram manuskript. En undersökning 1965 visade att radioteater var ett av de populäraste programinslagen, och att en radiopjäs hade en publik på upp till en halv miljon lyssnare. Radioteaterns produktion av speciella radiopjäser ökade successivt. Den populära Radioteaterns huvudserie fortsatte också och under 60-talet presenterade man bl a engelsk, amerikansk och irländsk dramatik.

I huvudsak fullföljde Radioteatern sina traditioner att satsa på svenska författare. Björn Runeborg, Jan Myrdal, Lars Ardelius, Lars Björkman och många andra skrev texter som visade stor lyhördhet för radioteaterns speciella krav. Pi Lind, Staffan Olzon och Evan Storm prövade i ett flertal produktioner av mer avandgardistisk typ ett för mediet nytt formspråk.

En stor del i Radioteaterns modernisering och varierade utbud hade Carl-Olof Lång, som var chef under åren 1967-1968. Sigvard Mårtensson har varit Radioteaterns chef i tre omgångar: feb -66 till och med juni 67, okt 68 till och med dec 68 och från hösten -72 till och med juni -79. Sigvard Mårtensson bearbetade Mobergs emigrantromaner för Radioteatern där han tog tillvara på mediets möjligheter att kominera berättelse och berättare. dialog till en episk-dramatisk enhet.

De har framförts i minnesvärda föreställningar med Moberg själv som Sigvard Mårtenssons egen radiodramatik handlar om ömtåliga, sårbara relationer mellan människor i kringbyggda gårdar eller röda tegelhus på stora slätter med vida vyer. Hans skånska hembygd är bakgrund till de lågmälda samtalen i hans hörspel. Det är inte bygdedrama i gängse mening. Dialekten är betydelselös och det finns föga av mustig miljöskildring i denna dramatik, som inte heller har någon särskilt understruken tidsmässig förankring. Men det skånska landskapet lever ändå mycket påtagligt i pjäserna som en stämningsbakgrund, på ett sätt som kan erinra om Ola Hansson i det poetiska handlaget.

Redan i radiodebuten med Sigvard Mårtensson Lyssnerska i skymning (1946) som vann andra pris i folkpjästävlingen, framträdde hans förmåga att skapa atmosfär och stämning. Kring en gammal vis kvinna utspelas ett skeende, där längtans och lidelsens vågor plötsligt slår ihop över människorna på slättgården. Något oerhört händer, men efteråt är stillhet och i skymningen över slätten återfinner man tryggheten.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.