Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Eleonora i Påsk

Publicerat måndag 12 december 2005 kl 16.12
Harriet Bosse i rollen som Eleonora.
1 av 2
Harriet Bosse i rollen som Eleonora.
Från premiären i april 1901.
2 av 2
Från premiären i april 1901.

När föreställningen hade premiär på Dramaten, då beläget på Kungsträdgårdsgatan, i april 1901 spelades inte Eleonora av någon flicka utan av Hjalmar Lauritz, August Palme spelade Elis, Frans Enwall: Lindqvist, Fru Heyst av Carolina Charlotta Dorch och Kristina, Elis trolovade av Augusta Lindberg. En plats på parkett kostade 2 kronor...

Rollfiguren Eleonora har lånat drag av Strindbergs syster Elisabeth. Hon blev 1899 intagen på Uppsala hospital då hon led av djupa depressioner och förföljelseidéer. 1891 hade hon under en tid hushållat för sin bror, när han bodde skild från sin familj. Då Strindberg vistades i Lund 1898, hade Elisabeth uttryckt en önskan att få bo hos honom, men han hade förklarat det omöjligt. När Elisabeth avled i december 1904 framhöll Strindberg i ett brev till Harriet Bosse den själsfrändskap han känt med ”Påskflickan” som han kallade sin syster:


den olyckliga som aldrig egde en glad dag i lifvet 

Påsk sändes till Dramaten, till intendenten och chefen Nils Personne, som svarade positivt både om Påsk och Kaspers Fet-Tisdag, som troligen skickats in samtidigt.

Strindberg skrev till Personne: Bara ett ord om flickans (Eleonoras) rol! Du känner min svaghet för Fröken Bosse. Den fond af poesi och ”Allvor” som hon eger, saknar jag hos hennes Kamrater; och hennes barnsliga gestalt lämpar sig vär för en flicka med fläta på ryggen. Brodrens rol är ju ingen paradsådan, men Palme tar den nog och ger den en flägt av sin obetvingliga lyrik. Skulle Du, mon Directeur, vilja hedra mig med Lindqvist och ge den ryslige ett drag af humor, så säger jag tusind tack! En flicka (dock kortklippt) som Benjamin, tror jag är nödvändig, ty slynglar i slyngelåldern, äro i högsta grad opoetiska.


Till Harriet Bosse skrev Strindberg: Emellertid: rörande rolens grundstämning. Allvar naturligtvis, men Eleonora skall vara vänlig, mjuk och jollra eller pjollra med Benjamin, näpet som när barn leka lilla mamma. Aldrig hård ej ens sträng, ty hon leker att hon är så snusförnuftig, och hur det är med hennes tro vet man ej, men en glad barnslig tillförsigt är der /.../


Vid senare tillfälle skrev Strindberg åter till Bosse:
Ni säger att rolen är så känslig att den knappt tål att röras. Ja, derför vill jag icke analysera eller plocka sönder den, icke filosofera öfver den. Men jag ville å andra sidan, att Ni ej fölle ner i den traditionella framställningen af en sinnessjuk.


Radioteatern tackar Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm för att vi fått använda bilderna från uruppförandet av Påsk.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.