Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

Konst och nyheter

Publicerat måndag 17 oktober 2011 kl 10.14

I förra veckan var jag inbjuden till Ekots morgonmöte för att tala om min syn på nyheter. Det var en tid som varit inplanerad sedan länge men som nu hamnade mitt i den pågående Juholtstormen.

Innan jag ska börja tala är det fem minuters snabb information om dagens bevakningar. Allt går i ett rasande tempo och jag hinner börja tvivla på vad jag gör här. Det finns ju en anledning till varför jag valt att arbeta med konst och inte med nyheter.

Jag tänker att både konst och nyheter sysslar med bilder av verkligenheten men att vi förhåller oss olika till begreppet sanning.

I nyheterna är en stol en stol. Av låt oss säga trä. Från något land. Kanske Sverige. Förädlad i en viss fabrik. Såld av ett företag till ett visst pris. Den är full av uppgifter som går att kontrollera på olika sätt.

I konsten är stolen full av berättelser. Solen som skiner i gläntan där trädet, som sedan blev virke en gång stod. En åldrad människa ler när hon sätter sig ner på stolen för att läsa morgontidningen. Och i den hemliga grottan mellan stolens fyra ben har ett decennium senare en pojke funnit sin stora trygghet.

Allt detta är också sant och emellan dessa sanningar gör jag ingen värdering. Vi behöver dem båda och de måste kunna existera parallellt i vårt samhälle.

Nyheter har ett krav på objektivitet medan konsten bör vara så subjektiv som möjligt för att på så sätt bli allmängiltigt. Men båda har de både utifrån och inifrån ett krav på frihet.

Hur denna ska värnas och hur dess opartiskhet ska upprätthållas kommer vi i alla tider att få brottas med och jag tänker att det för båda blir allt svårare i det ständigt ökande informationsflödet. Ty i detta flöde måste begreppet också innebära att man tar ansvar allt man väljer bort. Alla berättelser man väljer att inte skildra.

Jag tänker det är mänskligt att vilja veta så mycket som möjligt om det som händer nära och längre ifrån. Men idag kan det infinna sig en nästintill tvångsmässig känsla av att man måste vara uppdaterad. För att inte hamna utanför. Jag är dock rädd att detta är begär är omättligt och frågan är då vart vi ska dra gränsen.  Jag tänker att ju närmare vi tittar desto blindare blir vi och att det därför är vårt uppdrag att söka avstånd. Och ställa oss frågan: Vilka historier behöver vi egentligen för att leva våra liv? Och låta oss vägledas av visdomen i den gamla enkla Indianberättelsen som lyder:

Det fanns en gång en hövding som fick en fråga av sin dotterdotter.

Flickan sade:

Det känns som jag har två vargar som kämpar i mitt inre. Den ena är våldsam, hatisk och hämndlysten och den andra, full av förståelse, medkänsla och empati. Och jag undrar nu: vilken av vargarna som kommer att vinna?

Och hövdingen svarade:

Den du matar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".