Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

D H Lawrence & Lady Catterleys älskare

Publicerat tisdag 28 september 2004 kl 13.22
Staffan Göthe, Anna Pettersson och Ander Ahlbom i "Lady Chatterleys älskare" (Foto: Anders Roth/Sveriges Radio)


David Herbert Lawrence föddes 1885 och var son till en gruvarbetare. Fadern var i unga år en glad och charmfull man, men utvecklades till en bråkstake och drinkare i utförsbacke. Moderns lott blev att hålla ihop hemmet. Hon var en stark, fantasifull kvinna med ett livligt intellekt som kom att tycka illa om sin make. Fadern hamnade, genom sitt missbruk, till slut utanför sin egen familjekrets. Men barnen uppskattade hans berättargåva. Syskonen Lawrence lyssnade hänförda och förtjusta till sin fars berättelser, men vanligare var kanske att de blev vittnen till hans raseriutbrott och handgripligheter mot modern. Det var inte konstigt att den unge David Herbert kom att förakta sin far.

Lawrence’s mor var av naturliga skäl mycket olycklig i sitt äktenskap. Hon öste all sin kärlek över sina barn, och speciellt då D. H. som var den ömtåligaste av dem och som visade sig vara den mest intelligente och känslosamme. Hon hade en grundmurad tro på att hennes lille son en dag verkligen skulle bli något. D. H. älskade sin mor och var en utpräglad ”mammas gosse”. Kanske hade det en förklaring i att hans hälsa var klen; Han fick ständiga lunginflammationer och senare i livet utvecklade han tuberkulos. Så att gå i sin fars fotspår och bli gruvarbetare var det aldrig tal om.

Istället fick Lawrence ägna sig åt studier, han fick stipendier och gick i en högre skola tills han blev sexton. Under en tid var han kontorist och senare blev han lärare. Efter att han blivit publicerad kom han att umgås i societetskretsar där han ansågs vara det unga geniet.

1912 träffar D H Lawrence Frieda von Richthofen. Hon var då gift och mor till tre barn. Men detta var den enda kvinna, utom modern, som betytt något för honom. Och 1914, efter en mycket påfrestande skilsmässa, kunde de gifta sig med varandra.

Lawrence var en mycket produktiv författare. Han skrev ett femtontal romaner, tre dramer, tre reseskildringar, åtta diktsamlinar sex novellsamlingar och nio volymer innehållande essäer. Av alla dessa arbeten är hans sista roman Lady Chatterleys älskare definitivt den mest kända:

Sir Clifford Chatterley bor med sin hustru Connie i ett herresäte i ett av Englands kolgruvedistrikt. Sir Clifford var med i kriget och blev där svårt skadad. Han sitter i rullstol, förlamad från midjan och nedåt och vårdas av sin unga hustru. På grund av sir Cliffords skada har makarnas erotiska samliv upphört. Sir Clifford har anställt en skogvaktare - Mellors - och det är han som blir Lady Chatterleys älskare.

I romanen förekommer en mängd vackra beskrivningar av natur och landskap, men det är ju inte för dessa som den rönt sitt rykte, utan för de erotiska skildringarna mellan skogvaktaren Mellors och Lady Connie Chatterley. I dessa scener möter man en till synes perfekt kärleksrelation; Lady Chatterley skildras som en modern, stark, lidelsefull och handlingskraftig kvinna med begär som hon är stark nog att bejaka och tillfredsställa tillsammans med en man. En man som när han ser henne som den enkla och kärlekstörstande Connie, är beredd att ge henne det hon saknar i sitt äktenskap: värme, ömhet och beröring.

En intressant motsättning i detta är att Lawrence absolut inte hade för avsikt att chockera. För honom hade kärleken sin botten i sinnligheten och ömheten och han var övertygad om att det därför var nödvändigt att skildra erotiken med en stor öppenhet. Hans fiende var den kallhjärtade erotiken, erotisk lättfärdighet och lättsinne utan ömheten närvarande. Och just ömheten mellan de två älskande är i boken ytterst påtaglig. Lawrence själv kunde av sin omgivning ibland upplevas som direkt pryd, då han inte ens uppskattade skämt som hade en ekivok underton. Han ansåg också att Casanovas memoarer enbart var frånstötande.

Lawrence var tvungen att ge ut denna sin sista roman på eget förlag, eftersom hans förläggare inte vågade ansvara för den. Den trycktes i en begränsad upplaga 1926. Sedemera spreds piratkopior över hela världen och skandalen var ett faktum.

I bevarade brev till vänner kan man läsa om hans sjukdom och om hur han vantrivdes i England. Vantrivseln gjorde att han reste en hel del; han var i Australien, Mexico, levde en längre tid i Italien innan slutligen dog och begravdes i Frankrike 1930 i sviterna efter den tuberkulos han utvecklat i unga år. Att en av den tidens oanständigaste författare gått ur världen ”visste alla”. Att han skrivit så mycket mer visste, och vet, endast ett fåtal.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".