Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

För ett ögonblick försvinner allt mitt förakt för smink och modebloggar.

Publicerat fredag 11 november 2011 kl 09.52

På FN dagen firades den arabiska våren med en helkväll på Dramaten. Bloggare, författare och poeters texter framfördes av dem själva eller av husets skådespelare. Musik, dans och journalister fanns med på länk och jag tänker: vad om inte detta ska en offentligt finansierad teater göra.

Vi bandade hela programmet för att eventuellt kunna göra något av det för radioteatern och när jag nu sitter och arbetar med materialet gör jag några reflektioner.

I hela västvärlden har vi firat den arabiska våren. Diktatorerna som fallit. Vi har jublat med folken vars kamp för frihet lyckats.  Och ser nu storögda på hur demokratins sköra grundstenar börjar läggas.  En efter en.

Samtidigt skakar det i många länder där vi börjat ta demokratin för given.

Det är inte ens hundra år sedan kvinnor i vårt eget land gavs rätt att rösta. Hundra år av de 2000 som gått sedan vår tideräkning började. Hur snabbt glöms inte kampen? Här säger sig nu var fjärde ung människa (enligt en undersökning gjord i våras) att de skulle kunna tänka sig leva i en diktatur för att det verkar mer effektivt och var femte att de skulle kunna tänka sig att byta parti för pengar.

Segrarna skriver historien heter det. När väljer vi att glömma.

När förvandlas demokratin till ett varumärke?

Visionerna till utgiftsposter?

För samtidigt med jublet faller börserna i hela världen när man i demokratins vagga Athen begär folkomröstning.  Så hotfullt ter sig ännu folkets makt.

Många har talat om detta som en facebookrevolution. Men är det inte så att utan gatorna, torgen de offentliga platserna hade ingenting hänt? Ty är det inte blott där, i de offentliga rummen som vi alla är medborgare på samma villkor och kan kräva exakt samma rättigheter?

När bloggaren Afra Nasser läser ur sin blogg och drömmer att hennes folk ska bli världens bäst utbildade, att soldaterna ska bära gitarrer istället för vapen och att hon själv en dag ska få blogga om mode och smink och inte om våldet på gatorna. Då försvinner för ett ögonblick allt mitt förakt bloggar om mode och smink. Men sedan kan jag inte låta bli att tänka: Är detta den definition av frihet vi exporterat?

Och när kvällen på Dramaten lider mot sitt slut kan jag bara stilla hoppas att Afra Nasser och många med henne samtidigt som de startar sina modebloggar fortsätter använda sina skarpa pennor för att granska makten.

För demokratin måste försvaras. Varje dag. I varje stund. Över hela värden.

Och kvar i mina öron ringer en dagsedel som Stig Dagerman skrev den 25 oktober 1947.

FRIHETENS PRIS

Hur mycket kostar vår frihet?

Förlåt en undrande min.

Amanuenserna sitter och räknar

och räknar på räknemaskin.

En krona i timmen måhända?

En tia per galler och kväll?

Advokaterna bläddrar i böcker

Och slår i sin räknetabell.

Men räknemaskiner mal tomning

Och tabeller är svaga bevis.

Blott den som har galler i ögat

Kan känna frihetens pris.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".