Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

Skotten på Mayerling

Publicerat onsdag 20 oktober 2004 kl 13.50
1 av 2
Rudolf, österrikisk tronföljare (RiR sept. 1960)
2 av 2
Mary Vetsera (RiR sept. 1960)

Artikeln publicerades i Röster i Radio i samband med premiären av Den kungliga masken den 22 september 1960.

Dolt bland Wienerwalds höjder några kilometer sydväst om den österrikiska huvudstaden ligger det gamla jaktslottet Mayerling, en vallfartsort för romantiska resenärer. Det hände sig en midvinterdag år 1889, att en upphetsad ryttare kom sprängande från Mayerling in till Hofburg, det kejserliga palatset i Wien. Då Kejsar Frans Josef tagit del av ryttaren budskap, gav han omedelbart order om att Mayerling skulle avspärras. Men alla försök att tysta ner och hemlighålla var dömda att misslyckas. Vad som under natten hänt där ute i jaktslottet, blev inom några timmar det allmänna samtalsämnet i huvudstaden, och vad Wien visste, fick världen snart veta: kejsarens son och tronföljare Rudolf hade begått självmord. Och han hade inte mött döden ensam. En 17-årig baronessa vid namn Mary Vetsera hade lämnat det jordiska vid hans sida.

Denna tragedi har under tidernas lopp gett upphov till många dåliga romaner men den har också lämnat stoff till åtminstone ett lödigt konstverk - den berömde amerikanske dramatikern Maxwell Andersons Den kungliga masken.

Mary Vetsera, dotter till en rumänsk adelsman gjorde sin debut i den habsburgska kejsarstadens societet i slutet av 1880-talet. Hon var en brådmogen sydländsk skönhet och blev genast uppvaktad av högättade kavaljerer. Men Mary Vetsera ville inte nöja sig med annat än det allra bästa, och en dag i augusti 1888 skrev hon ett brev till tronföljaren Rudolf och föreslog ett möte på tu man hand. Detta ledde till att hon - som så många andra kvinnor före henne - hämtades av den gamle droskkusken Bratfisch, en högt betrodd man, som brukade lotsa runt tronföljaren till Wiens skummare krogar och som med största diskretion skötte hans kärlekstrafik.

Rudolf var vid denna tid 30 år och gift med den belgiska prinsessan Stephanie, vars viljestyrka var betydligt större än hennes skönhet. Vantrivseln i äktenskapet och ett neurotiskt lynne hade gjort den den unge fursten till en rastlös nöjesjägare, ständigt begiven på sprit, narkotika och mer eller mindre galanta äventyr. Kärlekshistorien med Mary Vetsera fick ett våldsammare och mera djupgående förlopp än hans många föregående affärer ”Nu är jag hans hustru inför Gud”, skrev Mary efter en tid till en väninna. Rudolf vände sig till påven för att få sitt äktenskap upplöst, han försökte beveka sin far, den maktgirige förmyndarmänniskan Frans Josef, men allt var förgäves. Så var till slut alla utvägar stängda för dem - utom en enda.

Den 29 januari 1889 körde Bratfisch Mary Vetsera till Mayerling, medan Rudolf begav sig till jaktslottet i en annan vagn, och under natten föll det två skotten.

Hovet gjorde desperata försök att hemlighålla skandalen. Älskarinnans lik gömdes i en klädkorg och smugglades natten därpå ut ur slottet och begravdes utan ceremonier på en kyrkogård i närheten. Rudolf fördes några dagar senare med vederbörlig ståt till habsburgarnas viloplats.

Så uppfattade samtiden Mayerlingdramat, och så har det återberättats för senare släktled. Forskare har med nyupptäckta dokument, sökt nedväredra Mary Vetseras roll i tragedin. Hon var inte, menar de, Rudolfs stora passion. Det var endast intriger och tillfälligheter som ledde till att hon fick följa honom i döden. Men i detta fall som i så många andra verkar myten vara livskraftigare än alla forskningsresultat.

I Maxwell Andersons drama finns en rikedom på övertoner, som inte myten och kanske inte heller verkligheten rymmer. Diktaren förvandlar Rudolf till en Hamletgestalt, medveten om att tiden är ur led men alltför splittrad, alltför kraftlös för att orka vrida den rätt. Detta grepp på ämnet öppnar vida perspektiv. För kejsar Frans Josefs dubbelmonarki var mot slutet av 1800-talet redan dödsmärkt, all yttre glans till trots. De förslavade nationerna ryckte allt hårdare i sina bojor, och även i denna den europeiska reaktionens högborg samlade sig arbetarmassorna till den stundande attacken.

Skotten i Mayerling var ett förebud till det skott, som 25 år senare skulle avlossas i Sarajevo, till den katastrof som skulle lägga det habsburgska väldet i grus och spillror. Det är som om Rudolf förutser allt det, då han uttalar sina sista ord till föräldrarna:

Vi äro spöken alla tre som vandra
fram i Europas salar i en dröm
som slutat nu, ett ändlöst masktåg kungar
som korsat scenen för att tumla in
i mörkret före oss

RiR nr 38 18-24 september 1960

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".