Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

Max Frisch

Publicerat måndag 25 oktober 2004 kl 16.17
Max Frisch (Foto: RiR nr 31, juli 1968)
Max Frisch (Foto: RiR nr 31, juli 1968)

av Sigvard Mårtensson.

Publicerad i Röster i Radio nr 31, 27 juli-8 augusti 1968(bearbetad av Marie Jansson)

Ett av det tyskspråkiga efterkrigsdramats främsta namn är schweizaren Max Frisch född i Zürich (1911-1991).

I Biedermann och pyromanerna tar han upp frågan om skulden, allas skuld, i det ögonblick våldsideologin tar överhand. Herr Biedermann, hårvattensfabrikant, en sund och frodig man utan särskilda kännetecken, en ansedd borgare i det framåtgående Kleinstadt. Han är en hygglig och anständig karl, visserligen hård i affärer men djupt mänsklig, det är han helt övertygad om och inte ens hans hustru tvivlar på den saken. 

Men i sin förskräckta iver att vara sunt välvillig blir han ett lätt offer – när han har de efterlysta pyromanerna i huset ger han vika bit för bit, trakterar de båda herrarna med det bästa huset förmår, tolererar tunnorna med bensin på vinden och stubintråden. Och slutligen tillhandahåller han de erfoderliga tändstickorna. Herr Biedermann bedryar sin oskuld, och ”han gör ju bara samma som vi alla gör. Först när det inte kan vara tal om något ansvar, är vi i stånd att glömma vad som ledde till denna katastrof, i Kleinstadt – och är färdiga för nästa katastrof”. Pjäsen, som Frisch skrev för radio, fick sin scenversion 1958, är ett lärostycke med smak av besk karaktärskomedi i sin presentation av den ”oskuldsfulle” herr Biedermann. Det är en politisk satir med samma slagkraft vare sig man låter den syfta på president Benes och Tjeckoslovakien, intellektuella och andra i Hitlers Tyskland, eller vår egen kompromissanda. Biedermann förstår mycket väl att det är mordbrännare han låter husera på sin vind. Men av feghet och egennytta faller han undan för de fräcka inkräktarna.

Skuldproblemet går igen hos Frisch, i skådespelet Greve Öderland från 1951 och i hans mest kända scenpjäs, Andorra, där han skildrar rasförföljelsen och där han som Erwin Leiser uttryckt det ”åskådliggör att varje fördom och varje förföljelse mot en enskild eller en grupp är brottslig och att alla bär sin del av skulden, de tanklösa och de passiva, bödlarna och fanatikerna”.

Pjäsen hade sin premiär i Radioteatern i juli 1968 och repriserades 1997, 2000, 2010 och 2014.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".