Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

Tradition och förnyelse

Publicerat torsdag 3 maj 2012 kl 17.01

Jag säger inte att någon i något av dessa sammanhang gjort fel. Detta är ingen statistisk undersökning men något säger dessa bilder jag mött inom loppet av en vecka om tradition och förnyelse. Men framförallt om status och makt.

För ett par veckor sedan deltog jag i en debatt med rubriken tradition och förnyelse. Det handlade om riter inom konstmusiken.

Är riterna till fördel eller förfång för konsten? Ger de den ram som behövs eller verkar de utestängande var frågan. Det finns inte ett självklart ja eller nej på den frågan och det är inte heller det jag tänkte skriva om. Ty det starkaste minnet från förmiddagen på Nybrokajen var att det under denna rubrik under loppet av den första timmen talat fem vita medelåders män innan det blev min tur att kliva upp på scenen.

Efter mitt anförande reste sig en man publiken och frågade arrangörerna hur de hade tänkt. Och scenen när tre av de vita medelålders männen försökte förklara sig blev nästan komisk. Det hade i korthet varit bättre om de rakt ut sagt att de inte hade tänkt.

Det var naturligtvis inte av ondska eller p.g.a någon medveten diskriminering som det hade blivit så här. Och idén med debatten som sådan var ju som så ofta god. Och ändå är det lätt att det blir så fel.

Denna bild följde med mig när jag et par dagar senare blev ombedd att leda en debatt på teater tre om barnteaterns situation i Sverige. Här var förhållandet det rakt motsatta. I panelen fem kvinnor.  Medelåldern dock något lägre än på Nybrokajen. Jag var som sagt moderator och en kvinnlig kulturjournalist var inbjuden att hålla en inledning. Denna gång var det min tur att fråga arrangören hur de tänkt. För bakom planeringen låg – ja, ni gissar rätt – två vita medelålders män.

De har dock tänkt. Men säger att de ville ha personer som satt på makt över vad som visas på teaterscenen för barn och unga och då ser det ut så här. Jag godtog svaret eftersom jag vet att det stämmer.

Men det är ändå två intressanta bilder. Konstmusik och barnteater. Män och kvinnor. Tradition och förnyelse.

Jag fortsätter reflektera över begreppen och nästa morgon möts jag i min morgontidning av den feta rubriken ”moderaternas förnyare”  och hela omslaget pryds av portsättet på två leende vita medelåders män.

Förnyelse. Tillhör det också orden som numera bara används för att stärka varumärken? Förnyelse. Jag undrar om någon lägre vet vad det betyder.

Ytterligare ett par dagar går och jag står i Kungsträdgården. Det är första maj och jag är där för att lyssna på talen. Här har man verkligen ansträngt sig för att tvätta bort kritiken mot att det i partiets topp nu bara sitter män. En kvinnlig moderator, en kvinnlig sångerska, sedan en kvinnlig ordförande för studentförbundet, för ungdomförbundet, för Stockholm och för facket. Och sedan kommer så partiledaren. En vit medelålders man.

Jag säger inte att någon i något av dessa sammanhang gjort fel. Och detta är ingen statistisk undersökning utan några lösryckta bilder, Jag vet. Men något säger de trots allt om tradition och förnyelse. Men framförallt om status och makt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".