Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

Nationaldag

Publicerat fredag 7 juni 2013 kl 11.40

Firar i år nationaldagen på Djurgården med att se Koldolmar och kalsipper på Parkteatern och det är ett stort projekt att ta sig från stan i riktning mot Skansen denna heta sommardag. Det är poliser överallt med blå och vit avspärrningstejp och jag lyckas tre gånger fastna i tejpen innan jag bestämmer mig för att leda cykeln. Vet först inte vad som är på gång och blir nästan lite orolig att något ska hända. Har aldrig varit rädd någonsin under mina tretton år i Stockholm. Och då har jag ensam gått genom stan och parker många sena kvällar. Men denna sommardag går ett stråk av rädsla genom bröstet. Vilka attraktiva folksamlingar. Alla glassätande familjer som vill se kungen åka i kortege (därav poliserna) och alla entusiastiska picknickande hippies som vill återuppliva sin barndom med Nationalteaterns saga som solidaritet.

Föreställningen blir en bisarr upplevelse där kungarna från Västerlandet får utökat skydd av polishelikoptrar och halva publiken känns rätt långt in i berättelsen själva redan förlamade av Lumor. Om det är sommarvärmen eller något annat vet jag inte.

Men sedan händer något. En efter en försvinner vi in i sagans värld som i lika hög grad som alla andra sagor är en spegel av verkligheten. Och jag tror genombrottet kommer när det går upp för oss att den ensamma morsan har rymt, less på att steka koldolmar och kalsipper och man kan i luften känna hur många morsor som i denna stund är beredda att omedelbart lämna picknick korgar, man och barn och gå. Och tänker att det skulle bli nästan halva publiken.

Och mot slutet har Lumor släppt greppet om de flesta och nästan alla sjunger med i ”vi är de trasiga och små.” Och reser sig upp och dansar vilt när scenografin vänds och orden blir synliga: ”Kämpa dansa rösta!!!”

I samma stund hör jag någon säga i mitt öra. Ni är inte de trasiga och små. Ni som sitter här på Djurgården den 6 juni. 99% av er är vita infödda svenskar. En majoritet av er har bostadsrätter. De flesta ska snart gå på semester. Vad har ni för rätt att stå här och säga att ni är de trasiga och små? Och ett ögonblick skäms jag och tänker att rösten har rätt. Att det bara är för att få känna vår barndoms tro återvända i ett nostalgiskt ljus som vi sitter här.

Men sedan tänker jag att rösten har fel. Att hela problemet är att vi fråntagits rätten att tala i någon annans ställe. Du har ingen rätt att tala om rasism om du är vit. Om HBTQ om du är straight, om fattigdom om du har bra lön osv. Och vi som sitter här denna dag må vara de lyckade. Eller i alla fall halvlyckade. Och i alla fall för stunden. Men ingen kedja är starkare än sin svagaste länk som det brukar heta och iden om demokratin bygger både på att de svagaste ska ges en röst som är lika mycket värd som alla andra. Men också på att vi har rätt att tala för den som för tillfället inte kan eller vill tala. Det var det ordet solidaritet en gång betydde. Och ännu kan betyda.

Att vi kan stå och dansa och sjunga att vi är de trasiga och små för att vi på allvar menar att de är vi även om våra yttre förutsättningar just nu gör att vi har en annan plats på samhällsstegen.

När föreställningen är slut hör jag att killen i ungt par säger till sin flickvän: ”Kämpa. Dansa rösta. Tänk så enkelt vi trodde att det var. Men idag finns inget att rösta på. Vad ska man göra då?”  Här förväntade jag mig att samtalet skulle sluta. I den klara analysens pessimism. Men icke det.

”Vad tycker du?” Säger tjejen. ”Jag vet inte. Och du?” ”Ja, jag funderade just på om man skulle ta och bilda ett nytt parti säger tjejen reser sig och börjar gå medan killen lite handfallet tar barnvagnen och skyndar efter. Om hon sedan rymmer, eller om de bildar partiet tillsammans förtäljer inte historien.

Men att hoppet, kraften och modet kom från föreställningen är det ingen tvekan om.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".