Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

Lyssnandet som politisk handling

Publicerat måndag 17 juni 2013 kl 12.15

”Man säger att min hörsel är vinthundes

Och att jag hör det ohörbara

Och räknar tystnades svängningstal

Som dåren på pi”

Sa Bartok.

”Men det gäller att inte höra

Det är lyssnandet som är konsten

Man måste göra sig döv

Och lyssna med alla sinnen

Den som har öron att höra

Hör helt enkelt furan som knäcks i stormen

Och vågen som sliter i stjärnorna

Och pladdret som får en att fråga sig

Varför Gud gav människan stämband?

Men den som lyssnar

Kan höra en knappnål fall på brysselmattan

I våningen tre trappor ovanför”

Citatet kommer ur Lars Forssells dikt Bartokvariationer och dyker upp i mitt huvud efter den senaste tidens händelser. För är det något som går igen är det just oförmågan att lyssna.

Vi människor försöker hela tiden kommunicera. Våra tankar, drömmar och önskningar men också vårt missnöje och ilska. Och alla som vet det minsta om psykologi vet att valet av uttryckssätt inte alltid är det mest konstruktiva och att det är något som både har psykologiska och sociala faktorer.

Det kan göra att tillvaron som förälder, vän eller medmänniska ibland är ett riktigt detektivarbete för att söka förstå vad försöken till kommunikation står för vilken är en förutsättning för att kunna handla rätt.

I höst kommer en utställning på Tensta konsthall med rubriken ”Lyssnandet som politisk handling” och utan att ha sett den hoppas jag att alla politiker beger sig dit.

För det är lyssnandet som är en politikers främsta uppdrag. Inte att reagera på vad man hör.

Och tänk om politikerna skulle ha lyssnat på eleverna på Brunnsviks folkhögskola som nu läggs ner. De sökte trots allt kommunicera med demokratiska medel. Men på sin höjd tyckte dom väl att det var lite gulligt att ungdomarna trodde att man kunde protestera med konst. Eller i Alby. Tänk om man från politiskt håll istället för att underkänna namninsamlingen för en folkomröstning om utförsäljningarna av allmännyttan (för att flera medborgares namn stod dubbelt och flera som skrivit under hade ogiltiga personnummer) hade sökt förstå vad engagemanget står för. Då hade man kanske hört att människorna är så desperata att de skriver under flera gånger trots att de vet att det är fel och att till och med papperslösa skriver på. Med allt vad det kan innebära. Och tänk om Erdogan vågat lyssnat istället för att skjuta tårgas och vattenkanoner på protestanterna i Geziparken. Då hade han kanske hört att folket inte vill ha en till galleria. Att man inte längre tror på konsumtionen som livets mening. Och han hade säkert hört mycket mycket mer.

”Historien ber oss att lyssna” sa Stephan Hessel strax innan sin död. ”För historien tenderar att upprepas” Och det är sorgligt hur mycket som går igen. De senaste veckorna har vi på radioteatern sänt en dekalog om Göteborgshändelserna och bortom var sanningen ligger om vem som kastade första sten är det som är mest iögonfallande maktens totala oförmåga att lyssna. Något vi nu ser gå igen när förorten brinner.

I demokratins intresse ligger att medborgarna säger vad det tycker. Och som sittandes på makt har man en skyldighet att lyssna och inte angripa medlen med vilka medborgarna söker säga ifrån.

Lyssnandet som politisk handling!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".