Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fantastiska öden och världar – klassiska och nyskrivna dramaupplevelser.

Inledning till "Isnot"

Publicerat onsdag 2 november 2005 kl 13.36

av Folke Rabe.

När jag fick beställning på ett musikdramatiskt verk för radiomediet, då ville jag verkligen utnyttja de möjligheter till fantasteri som radio ger. Till exempel snabba förflyttningar mellan olika miljöer. Att en symfoniorkester kan dyka upp ombord på en båt. Att vattenplask blir ett lika musikaliskt ljud som en ton.

Jag tog kontakt med Björner Torsson – poeten – och pratade med honom om det här, och efter ett tag fick jag en text av honom; en text som jag tyckte väldigt mycket om och som rymde just de här möjligheterna till fantasteri.

Vad gäller titeln ”Isnot” har Björner hela sitt liv varit besatt av vattnet: vattnets djup, svärtan, strömmen, hotet. Han växte upp vid den svarta, farliga Rönneån i Ängelholm och vid Skälderviken som vetter ut mot Nordsjöns höststormar. Nu bor han - sedan mer än 20 år - på Gotland och har oräkneliga gånger färdats över Östersjön i glittrande sol men också i ruskväder och grov sjögång eller genom isen där fartyg ligger och ångar i väntan på assistans.

Att Björner är besatt av vattnet har också att göra med en olycka han var med om som sjuåring. Tillsammans med sin bästa kamrat var han ute och åkte skridskor på Rönneån, vid en förbjuden plats som kallades Gåsahalsen. Det var en smal krök av ån där det var strömt och fanns vakar även när det var fruset och kallt. Kamraten skulle visa att han kunde åka baklänges. Han kunde inte se sig för ordentligt och åkte ned i en vak. På en sekund var han borta. Det svarta hålet svalde honom och han fördes flera kilometer bort under isen och hittades först flera dagar senare nära åns utlopp i Skälderviken.

Det här hände för över 60 år sedan, men på sätt och vis står Björner fortfarande kvar där på isen, chockad, och stirrar efter kamraten ner i det svarta vattnet. Det här temat återkommer i många av Björner Torssons dikter.

Det lilla ordet ”Isnot” ger många associationer. Is står för det kalla, hotfulla, mörka. Not är ju också ett fiskeredskap som man kan släpa mellan två vakar i isen. Not antyder ju också en musikalisk gestaltning. Och uttalar man det på engelska – Is not – handlar det om frånvaro, frånfälle, förlust…

Dikten målar upp miljöer. Den börjar i ett isigt vinterlandskap där svalorna övervintrar sovande på sjöarnas botten. Den fortsätter vid en älv med flottare och med Näckens fiol. Det är islossning med pojkar som jumpar på flaken… Nästa scen är ombord på Merzbauskeppet där det verkar pågå något slags party med underhållning, fast egentligen har alla något svart i ögonen. Våldsfrackarna har tagit över och orosmaskinen går…

Folke Rabe, november 2005

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".