Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
#prataomsjälvmord

Stefanie tog sitt liv – mamman berättar om sorgen

Publicerat måndag 12 september 2016 kl 04.53
"Man anklagar sig själv, men i hennes mörka värld blev det så här"
(9:24 min)
Stefanie Nilsson
1 av 4
Stefanie blev 22 år Foto: Privat
Tänt ljus och foto på Stefanie
2 av 4
Familjen har gjort ett minnesbord för Stefanie Foto: Pernilla Wadebäck/P4 Skaraborg
Bonnie NIlsson
3 av 4
Bonnie Nilsson berättar om sorgen efter sin dotters självmord Foto: Pernilla Wadebäck/P4 Skaraborg
Bonnie vid sin dotters grav
4 av 4
Bonnie vid sin dotters grav Foto: Pernilla Wadebäck

I fjol tog 253 personer i Västra Götaland sitt liv. En av dem var 22-åriga Stefanie. Hennes mamma Bonnie Nilsson vill att fler ska våga prata öppet om självmord. 

– Ja, man anklagar sig ju varje dag, vad är det jag har missat. Men hon hade mått så dåligt i många år och i hennes mörka värld blev det så här.

Bonnie Nilssons dotter Stefanie från Mariestad skulle fyllt 23 år förra sommaren. Mamman blundar när hon försöker beskriva ögonblicket då hennes dotter dödförklaras inne på Skaraborgs sjukhus i Skövde på kvällen den 16:e april våren 2015.

– Hon satte sig inte upp utan hon låg där livlös. Man vill inte acceptera att det är så här, det går inte att beskriva i ord. 

Stefanie har tagit en överdos med tabletter i syfte att ta sitt liv. Under det sista dygnet som hon vårdas i respirator på sjukhuset hittar Bonnie de brev som dottern skrivit till sina två småbröder och till sin mamma.

– Dem hittade vi högt uppe i ett skåp. Jag ville inte acceptera att hon tagit tabletter igen men då fick jag ju svar på att det var så här.

– Hon har inte fått tillräckligt med hjälp, det var därför hon ville fly från ångest och alla mörka saker. På ett sätt är det bra att det finns ett brev så man kunnat läsa vad hon tänkte det sista.

När Bonnie plockar fram de ljusa minnena beskriver hon en smart, sprallig tjej som älskade sina katter, hittade på bus med sina bröder och brydde sig mycket om andra. 

Delade hon med sig till dig hur hon mådde i de mörka stunderna?
– Ibland, inte alltid, ibland stängde hon in sig i sig själv.

I sin dagbok från den sista tiden i livet sätter Stefanie själv ord på hur hon känner: 

"Sveriges psykiatri, är det ett skämt? Har ärligt tappat räkningen på hur många gånger jag försökt tagit mitt liv. Piller har de alltid gett mig för att jag ska bli bättre men är det verkligen någon som satt sig ner och lyssnat och försökt hjälpa mig på riktigt. Nej!"

Det näst sista i raden av självmordsförsök får allvarliga konsekvenser. Den tredje november 2014 tar hon en överdos tabletter och somnar hopkurad på köksgolvet där hennes bror hittar henne. Hon tappar känsel i ben och fötter och vårdas på Skaraborgs sjukhus i Skövde i nästan två månader men får aldrig tillbaka känseln i fötterna.

– Det grundar sig i att psykiatrin skickade med henne alla mediciner hem i september och hon fick inte ha mediciner hemma själv och så blev det så här, berättar Bonnie.

När vi går igenom den Lex Maria anmälan som Skaraborgs sjukhus lämnat i Stefanies fall så visar den på flera brister. Vid samrådsmöte när hon skrivs ut från sjukhuset i Skövde görs ingen ordentlig självmordsriskbedömning, inte heller vid kommande kontakter med psykiatrin, detta trots att Stefanie vårdats för ett mycket allvarligt suicidförsök. Lex Maria-utredningen visar också att närstående inte fått full delaktighet i patientens vård och behandling.

I mitten av april 2015 gör Stefanie ett nytt självmordsförsök. På måndagen verkar allt bra när Bonnie hälsar på. 

– Jag köpte lite goda saker till henne, städade och diskade, ja, det kändes okej. Jag kom tillbaka på tisdagen och då gick det inte att få kontakt med henne.

Stefanie hämtas av ambulans och på intensiven i Skövde konstaterar man att hennes lever är helt utslagen på grund av läkemedelsförgiftning. Komplikationer uppstår och på tordagskvällen dödförklaras hon.

– Det var jättesvårt att ta in. Hon kommer vakna upp, så är det bara ... men det gjorde hon ju inte.

Chock, förtvivlan, ilska, skuld och två söner att ta hand om. Bonnie hade önskat mer handgriplig hjälp från samhället när något sånt här händer.

– Man fick säkert frågan på sjukhuset men då tackade jag nej. Felet är nog att man behöver få frågan fler gånger, man orkar bara överleva.

Först på hösten hittar hon en stödgrupp för anhöriga till de som tagit sitt liv som Svenska kyrkan startat upp i Skövde. 

– Bara att höra någon annan som kommit längre i sorgearbetet har varit en jättestöttning.

Det är fortfarande mycket tabu kring självmord, därför vill Bonnie berätta öppet om vad de gått igenom.

– Åk hem och hälsa på, hjälp varandra, laga mat, stötta, prata. Man behöver det stödet...

Hjälplinjer kring självmord

Nationella hjälplinjen 020-22 00 60
Alla dagar 13 – 22

Mind, Självmordslinjen 90101 och chatt: mind.se/
sjalvmordslinjen

BRIS, Vuxnas telefon – om barn 077-150 50 50
Vardagar 9 – 12

Jourhavande medmänniska 08-702 16 80
Alla dagar 21 – 06

Jourhavande präst, telefonstöd via 112. Alla dagar 21 – 06
Chatt: svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Måndag – torsdag 20 – 24

Röda korsets telefonjour 0771-90 08 00
Söndag–torsdag 15 – 21

SPES, För anhöriga som mist någon i självmord
08-34 58 73  Alla dagar 19 – 22

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".